När jag sitter och läser om tidigare liv i tidningen NÄRA, blir jag plötsligt nyfiken på mina egna liv och ställer frågan inom mig om jag kan få tillgång att blicka tillbaka på något av dom. Direkt ser jag i mitt inre ett svart och vitt fotografi på ett gäng människor som är samlade för ett gruppfotografi, som ser ut att vara någon gång på 1800- talet.

Vem är jag där? frågar jag och får till svar att jag står upp som nummer tre ifrån vänster sida på fotografiet. Jag fortsätter att följa det jag ser. Jag har en vit blus på mig och en svart figursydd knä kjol. Jag har har mörkt hår, nästintill svart bakåtkammat i en knut. Jag är vacker och har mörka ögon och en lagom liten nästa. Jag har ett brett leende med fylliga läppar och inte ett enda ”fel” i ansiktet syns. Åldersmässigt ser jag ut att vara omkring 23-25 år gammal.

Det verkar som att jag har ett förhållande med en man som är ett par år äldre än mig och som försöker vara företagsam av sig. Möbleringens färger på hans kontor ser ut som mörka höstfärger. Mörkt och dystert. Jag ser inget fönster där. Vi är ensamma i rummet och han vill visa eller prata om viktiga anteckningar som han har skrivit ner för hand. Jag får till mig att han önskar att det ska gå bra ekonomiskt.

Och när jag skådar bilden i mitt inre tycker jag mig känna igen ansiktet som kan vara i ett utav mina tidigare liv i en dröm som jag har drömt om för många år sedan.

Text av: Theresa Kristensson

Idag bar det iväg till Landskrona för en liten seans.

Innan jag alltid far iväg på andligt uppdrag ber jag alltid min kära guide Quing och änglarna om hjälp. Min guide är alltid med mig. Han sviker mig inte och är väldigt generös av sig med att hjälpa till när det behövs. Han är så kraftfull. Jag älskar att se på när jobbar. Som idag, när han gav healing till en av kvinnorna som vi var hemma hos.

Han helar med sina andliga ögon och använder sina magiska händer när det behövs. Han står alltid en liten bit ifrån självaste personen och lägger aldrig sina händer på kroppen utan håller sig alltid någon meter ifrån.

När jag märkte att den äldre kvinnan som behövde healing gjorde han sig synlig för mig med några meters avstånd. Hans ögon började lysa som laser, stark neonlila färg som han riktade mot hennes bakhuvud, nacke och axlar. Därefter höjde han handflatorna. Därifrån utstrålade han ett starkt vitt ljus som han lät rikta på resten av hennes kropp där hon snabbt blev mottaglig och kunde känna energin flöda genom hela hennes sjuka kropp.

Tänka sig att jag en dag skulle få chansen att en lära känna Quing! Det var något för mig en dröm när jag väl hade fått nys om att vi alla har en andlig guide vid vår sida. Och många år skulle det dröja tills jag en dag, när jag minst anade äntligen skulle få träffa honom. Sedan dess har vi en tajt och trogen kontakt, både i andligt syfte, men också i mitt eget privata liv när det såväl behövs.

Text av: Theresa Kristensson

När jag är ute och går blickar jag ofta upp mot himlen då jag alltid får syn på olika stora orber som svävar fritt i luften. Vissa är små och flyger i klungor, medan en annan större orb verkar vara mer självständig.

Jag var i mina egna tankar när jag en dag promenerade hemåt med mina matkassar då jag plötsligt såg vita starka konturer av en ängel sänka sig ner framför mig från den klarblå sommarhimlen. En tydlig siluett av en genomskinlig ängel. Hjärtat slog och jag kände adrenalinet inom mig och ville för allt i världen inte blinka bort synen jag hade framför mig och följde den med en stilla blick för att sedan sakta se den göra sig osynlig igen.

Har aldrig i hela mitt liv sett en så klar ängel med blotta ögat. Återigen blev jag övertygad om att något mer finns i vår omgivning än bara vi människor.

Text av: Theresa Kristensson

Andar är också ute och går, precis som vi. Det såg jag sent igår kväll när jag var ute och gick min kvällspromenad.

Jag hade stannat till en liten stund när jag plötsligt såg jag en mörk genomskinlig skugga av fötter som gick över till andra sidan gatan. Någon med fötter men med utan kropp. Paff blev jag och jag kunde inte låta bli att följa den med blicken där den gick. Stora fötter som nog har tillhört en manlig person. Jag kunde inte låta bli att skratta för det var en märkbar häftig upplevelse att få se bara sådär från ingenstans, men ingenting förvånar mig längre… Vad får jag se jag härnäst tro?..

Text av: Theresa Kristensson

Jag älskar att utföra andlig kirurgi. Det fastnade jag för när jag gick min Ettåriga Medium – och Healerutbildning och Helhetsterapiutbildning, Nordiskt Traditionellt Mediumskap hos Anna-Lena Vikström 2015.

Något som jag fastnade för var andlig kirurgi, att lära mig aktivera mina andliga fingrar var som i en fantasi. Det var för bra för att vara sant.

Med tankes kraft kan det hända verkliga saker. Som i kväll när jag satt i telefon och en vän behövde renas.

Genom en själsresa befann jag plötsligt hemma hos min vän. Med mitt tredje öga scannade jag igenom henne och såg klart och tydligt att det var hennes mage som krånglade. Med hjälp av mina aktiverade händer ”öppnade” jag upp huden med min tankes kraft hennes mage så jag kunde se solarplexus chakrat.

Den annars så fina gula färgen var alldeles svart. Det kom rök ur hennes mage och jag skrapade försiktigt bort det smuts som inte skulle vara där. Under den svarta beläggningen såg jag tjocka gröna trådar som liknade hoptrasslat sjögräs som låg och grodde på en punkt som gjorde ont och drog försiktigt bort det. När det såg rent och fint ut fokuserade jag på den ömma punkten med att heala och fylla på ny energi.

Plötsligt såg jag två stycken änglar vid min sida som ville hjälpa till. En rosa och en blå ängel. Deras klänningar skimrande i svaga färger som glittrade så vackert. Som Elsas klänningar i filmen Frozen.

När jag var färdig var jag noga med att töja ut hennes hoptryckta energifält som helst ska vara cirka en meter från kroppen. Avslutningsvis, och som en extra dos från ovan, föll ett glittrigt energi regn över henne och lades som ett tunt lager på hennes kropp.

Text av: Theresa Kristensson

Jag tog mig friheten till att göra en själsresa över till Danmark igår kväll. Här behövs det inte flyga flygplan inte 😉 Med ett ögonblick befann mitt tredje öga i Jylland, utanför min systers hus och det här fick jag till mig:

Jag tycker mig se en katt som går omkring huset. Den vill komma in.  Den här katten tycker om värme och kärlek. Den vill gärna sova på en kudde. Jag ser en vit kvinnlig skepnad som  finns omkring er. Hon är vacker. Hon har en vit, nästan genomskinlig klänning med en lång släpandes kappa efter sig. Hon bär en bukett rosa blommor. Hon är fridfull och verkar vaka över er.

När jag sedan förflyttar mitt medvetande in i huset ser jag en äldre dam.

Hon är ca 1.65-1.70 cm lång. Hon har mörkt, lagom kort lockigt hår. Hon har en jämn fin hy och en härlig sommarfärg i sitt ansikte. Hon har en vit tröja på sig, och ett förkläde. Hon verkar tycka om att stå i köket, men ibland kunde det vara påfrestande att laga mat till allihopa när det var fina middagar att bjuda på. Att i köket ska en kvinna stå. En lugn, men en bestämd dam.

Hon verkar också tycka om att sitta ner och göra lite handarbete och gärna strosa omkring i trädgården och titta på blommorna och dess tillhörigheter.

Det verkar nu finnas två stycken katter hos er.

Jag frågar damen om hon kan berätta något specifikt om någon i familjen. Då visar hon mig min systers dotter. Damen tycker att hon är lite för snabb ibland och vill att hon ska hinna städa eller plocka undan efter sig innan hon går ut.

När jag frågar om budskap visar hon mig min systers son.

– Han verkar vara en stark ung man. Han verkar vara en mycket varm person och han klarar av saker mer än vad han tror. Han skulle t.om klara sig bra inom militären. Han kan komma högt upp i position inom hårt arbete, om han vill. Han ska inte vara rädd för att kämpa och jobba sig uppåt.

Så här reagerar min syster:

– Wow Theresa! Verkligen spännande. Det är alltid katter här som vill komma in. Då vi flyttade in i huset hade jag våran egen katt, Missemor och vår hund Fie. Från dag ett satt här främmande katter utanför huset som ville komma in. Sedan vi har bott här har många hemlösa katter kommit hit som jag har tagit hand om eller har funnit nya hem till. Jag har en hemlös katt som kommer in och äter och sover. Grannarnas katter vill också vara här, och den ena har flyttat in. Så det är många katter som söker sig hit. Men jag själv har två katter nu. De andra har någon att gå hem till, men de vill ändå vara här.

Haha 😄 Det med min dotter har du helt rätt i. Spännande med min son. Beskrivningen av honom passar, och han kan göra vad han vill. Vi får se om han ”ender” med militäret. Nu vet jag inte om den damen som är i huset har bott här tidigare, men jag själv har en idé om att det kan vara min mormor som är med mig. Om det kan vara hon i sina yngre dagar du ser vet jag inte, men jag ska försöka att hitta en bild på henne och sända över till dig. Min dotter känner ofta att det är någon i huset.

Våran hund ville till slut inte gå in i huset. Hon lade sig vid dörren och fick lockas in. Missemor (katten) tittar ut i luften och följer något med sin syn som jag inte ser. Jag hör ofta om kvällarna när det är lugnt och stilla att golvet knakar här i huset, fast det inte är någon där. Så jag kan allt misstänka att någon är här.

Otroligt spännande saker du arbetar med kära syster 💖

Tusen tack! Kram

PS. Jag personligen har aldrig besökt min systers familj i Jylland då vi har lärt känna varandra på senare år i vuxen ålder. Ds

Text av: Theresa Kristensson

Detta citat stämmer mycket väl. Fast det finns flera portaler och vägar att gå. Som Mona-Lisas ögon kan det gömma sig mycket bakom, att se genom en tavla, kan en tavla föra sin talan. Andar från andevärlden finner sina spår, därför försöker jag akta mig för att lämna tydliga spår, fast jag vet att det inte går…

Text av: Theresa Kristensson