När jag sitter och läser om tidigare liv i tidningen NÄRA, blir jag plötsligt nyfiken på mina egna liv och ställer frågan inom mig om jag kan få tillgång att blicka tillbaka på något av dom. Direkt ser jag i mitt inre ett svart och vitt fotografi på ett gäng människor som är samlade för ett gruppfotografi, som ser ut att vara någon gång på 1800- talet.

Vem är jag där? frågar jag och får till svar att jag står upp som nummer tre ifrån vänster sida på fotografiet. Jag fortsätter att följa det jag ser. Jag har en vit blus på mig och en svart figursydd knä kjol. Jag har har mörkt hår, nästintill svart bakåtkammat i en knut. Jag är vacker och har mörka ögon och en lagom liten nästa. Jag har ett brett leende med fylliga läppar och inte ett enda ”fel” i ansiktet syns. Åldersmässigt ser jag ut att vara omkring 23-25 år gammal.

Det verkar som att jag har ett förhållande med en man som är ett par år äldre än mig och som försöker vara företagsam av sig. Möbleringens färger på hans kontor ser ut som mörka höstfärger. Mörkt och dystert. Jag ser inget fönster där. Vi är ensamma i rummet och han vill visa eller prata om viktiga anteckningar som han har skrivit ner för hand. Jag får till mig att han önskar att det ska gå bra ekonomiskt.

Och när jag skådar bilden i mitt inre tycker jag mig känna igen ansiktet som kan vara i ett utav mina tidigare liv i en dröm som jag har drömt om för många år sedan.

Text av: Theresa Kristensson