Jag har för en tid sedan blivit mottaglig av olika röster som vill göra sig hörda genom mina stämband. Små korta ljud som verkar vilja säga mig något och upplever det oftast när jag har gått och lagt mig och när jag är som mest avslappnad. Ibland låter det som en grötig, radiostyrd mansröst och ibland som en ljus pipig kvinnoröst som gör att jag blir lika förvånad varje gång jag hör det. Speciellt från den ljusa rösten.

Första gången det hände blev jag så förvånad och undrade hur i jösse namn kunde jag låta sådär. Det lät ju inte alls som mig. När den manliga rösten försöker prata känner jag hur den anstränger sig ända ner i magen men lyckas tyvärr inte nå fram till sin fulla mening, eller så är det jag som inte vet hur man gör för att kunna tillåta en ande prata fullt ut genom mig. Man riktigt känner stämbanden vibrerar och hör klart och tydligt att det är en röst från en annan dimension.

Innan det här började har jag så många gånger känt av en manlig närvaro. En ande som bekvämt nog har bjudit in sig själv för att ta sig en liten tupplur då och då. Han både snarkar och suckar belåtet och jag undrar om han ens har lagt märke till mig som bor här.

– Han verkar heller inte bry sig om ifall jag ser honom.

Av kläderna att döma och sitt smutsiga ansikte så ser det ut som att han har arbetat i gruvorna eller något liknande. Och när han tar av sig regnrocken så ser han faktiskt ganska trevlig ut för att vara någonstans mellan femtio, sextio år.

En lång bredaxlad man med ett halvrisigt stansat skägg med ett markant ansikte med starka drag. Han känna som en vis själ med mycket kunskap. En jordnära man som ger bilden av sig själv att se ut som en luffare med sina bylsiga och smutsiga kläder där det var lätt för folk att döma ut honom i förväg innan man ens lärt känna honom.

Men under ytan var han en fräsch man som kämpade hårt och hade på något sätt råd att hyra in sig då och då på det gamla hotellet som inte längre finns kvar. Ett hotell som hette Bjuvs Hotellet, och som har legat på den platsen som jag bor på idag, så det kan mycket väl vara det han ser, att han fortfarande lever kvar i det gamla sextiotalet.

– En snäll ande som inte vill mig något illa.

Sedan är det en till ande som jag har lagt märke till. En som är raka motsatsen till den andra som jag precis har skrivit om och som också har varit aktiv på den gamla tiden.

Den här charmnissen till ande har jag bara sett ett par gånger. En glad liten man med glimten i ögat som tyckte om att morsa på folket han mötte där han jobbade på tågstationen.

Kläderna han bar ser ut att bäras med stolthet. En förklädnad som verkar ha haft en stor betydelse i vilken post han arbetade i. Med sina grå byxor och vit skjorta, och med en grå tillhörande väst som så stiligt håller in hans lilla mage. En pratglad liten herre som då och då smet över till hotellet som bara låg snett över gatan för att ta sig en liten kaffe innan plikten återkallade honom igen.

Inte för att jag brukar göra det, men eftersom han har etsat sig fast i mitt minne så starkt kunde jag inte låta bli att höra mig för om någon möjligtvis kanske kunde känna igen beskrivningen på just honom och till min stora förvåning fick jag två positiva svar från två äldre damer som mycket väl visste vem han var.

Namnen låter jag vara osagt då jag inte känner vederbörande, men det roliga var att jag också fick veta att hans fru en gång i tiden har varit barnvakt åt min styvfar när han var liten.

– En gladlynt själ som en gång har hört hemma här i Bjuv, uppvrid Freden… 👻

Text av: Theresa Kristensson