Mario <3

20130424-152958.jpg

Idag vilar mina tankar på en väldigt nära och kär vän som tyvärr inte längre är med oss. En mycket rolig, känslig och tuff kille på samma gång. Tyvärr var han fast i skiten och jag såg många gånger hur han valde att bedöva sin smärta med droger.

Jag minns vissa morgnar då jag hade flyttat hemifrån till min första egna lägenhet, hur han brukade plinga på dörren för att ha någon att prata med innan han vandrade hemåt. Han var så nyfiken på andevärlden och ville alltid lyssna på mina upplevelser av det övernaturliga.

Men när jag skulle skulle börja berätta blev han alltid så himla rädd och bad mig att inte fortsätta meningens slut. Det får mig att le när jag tänker tillbaks på den tiden.

Och jag minns att vi alltid hade samma torra humor som bara han och jag garvade åt medans de andra bara tittade på oss och skakade på huvudet. När man inte fick skratta så skrattade vi, och det gjorde till att vi blev så fjantiga tillsammans.

Jag minns honom med kärlek! Jag kan undra än idag vad det hade blivit av honom om han hade levt. Efter det att han har gått över till andevärlden har jag träffat honom två gånger. En gång var i en dröm och en annan gång i en meditation.

Min dröm handlade om att jag studerade och jag hade tunga skolböcker i min famn där jag gick på en asfalterad uppfart då jag plötsligt tappade greppet om böckerna. Jag böjde mig ner och satte mig på huk. Plötsligt plötsligt från ingenstans såg Mario framför mig.

Allting stannade upp. Vi tittade på varandra och asgarvade så som vi alltid gjorde och jag fick äntligen den kramen jag så önskade. Sedan vände han sig om och vinkade till mig och sa, ”Vi ses snart igen”…

Och det gjorde vi. Några månader senare träffades vi igen i en meditation. I meditationens värld satt jag på en kulle med mycket grönska omkring mig. Han kom och slog sig ned bredvid mig och våra blickar möttes åter igen. Vi behövde inte säga något till varandra eftersom vi visste båda två att våra tankar sa mer än tusen ord. Vi log mot varandra och med det visste vi båda två att vi återigen skulle ses igen…

Nu min kära vän behöver du inte vara rädd för andevärlden för jag vet att du vet att det är där som du är ”hemma”…

Vi ses snart igen, min vän 💞
Kraaaaaaaaam på dig!!!

Text av: Theresa Kristensson

Lyssna till din inre röst

Bild

20130418-131728.jpg

Att lyssna till sin inre röst trodde jag va skitsnack tills en tidig morgon då jag behövde gå ut med min hund som var sjuk. Jag tänkte inte tanken att ta med mig mobilen så där tidigt på morgonkvisten när klockan var 03.30.

När jag stod i hallen och tog på mig jackan hörde jag plötsligt en inre röst som sa: Ta med dig telefonen! Jag reagerade konstigt nog och hämtade mobilen som låg bredvid huvudkudden och stoppade ner den i jackfickan.

När vi väl kom ut och hade gått mot Bjuvsbadet undrade jag vad det var som rök så kraftigt och när vi närmade oss röken så var det eld och lågor på tennisbanans klubbhus. Och just då slog det mig varför jag hade hört den där rösten som talade så tydligt och bestämt så det var bara för mig att ringa 112.

Så våga lyssna när någon inre röst försöker säga er något…

Text av: Theresa Kristensson

Välkommen

Mitt namn är Theresa och jag vill skapa en egen blogg om Andevärlden, ett rike bortom den osynliga slöjan som skiljer oss åt. Här kommer jag att dela med mig av mina möten med de från andra sidan i små berättelser.