Snälla Se Mig

20140127-204642.jpg
Jag och min syster avslutade helgen med ett hembesök i Ljungbyhed igår eftermiddag. På väg dit satt vi och lyssnade på syrrans favorit, Jill Jonsson. Jag log lite för mig själv när jag hörde min syster sjunga med i melodislingan och tror att hon sjunger lika bra som hela vår svenska contrydrottning. Hihi 🙂
När vi närmade oss Ljungbyhed bad jag henne att stänga av musiken då en man plötsligt gör sig sedd i mitt inre. Jag bad honom att hänga på eftersom jag anade att han hade en koppling till någon av paret som vi skulle till. Han var verkligen närvarande eftersom jag såg honom så tydligt. Det visades att det var tjejens morfar som hade viktiga budskap till sin dotter, tjejens mamma. Han har varit i sin dotters närhet och har försökt göra allt för att synas. Han har lagt handen på hennes axel, han har suttit bredvid henne vid köksbordet, och han har stått intill golvlampan bredvid soffan när hon har suttit och gjort sitt handarbete, men förgäves. Han har försökt hjälpa henne med att hänga upp julstjärnan men det har inte heller fungerat att bli sedd på det sättet. Han har varit henne i hälarna i hopp om att bli sedd med tanke på att hon tog sin fars död hårt.
När det gälde sitt barnbarn som vi var hos var det viktiga budskap som han ville att hon skulle ta till sig. Hennes liv var bara en början. Känslan han gav mig var att denna unga tjej var en nybörjarsjäl, vilket innebär att hon inte har levt så många jordeliv. Han visade mig en osynlig silvertråd/silversträng som var kopplat till universum till den högste skaparen. Jag reagerade på hennes hund och jag fick information om att det inte var första gången som de har varit tillsammans i detta liv, vilket hon själv kunde hålla med om. Det kändes bekant på ett så äkta och kärleksfullt sätt. Hon berättade senare att hon hade fått en stark magkänsla att gå in på blocket och söka efter en hund. När hon såg den lilla visste hon att det var lilla Nalle hon skulle ha!
När morfar äntligen fått säga sitt fortsatte jag med mitt uppdrag att driva ut en osalig ande som behövde bli ledd till ljuset…
Det kändes bra att få avsluta söndagen med något gott, så snipp snapp slut så va sagan slut!

Text av Theresa Kristensson

Annonser

Djurriket I Andevärlden

20140109-132600.jpg
Ordet farväl finns inte, men för många känns det tyvärr så när de förlorar någon som är en kär. Mina tankar går till min kära kusin och hennes barn som fick säga hej då till sin älskade hund Nicki. Det sved i mitt hjärta när jag pratade med min kusin kvällen innan det var dags för gosiga Nicki att få gå över till ljuset på andra sidan. Jag bad en bön om tröst och att någon från djurriket skulle ta med henne ”hem” igen. Morgonen därpå när klockan var 10.30 samma tid som hon hade fått tid hos veterinären, tog jag fram papper och penna. Jag frågade om någon från andevärlden kunde visa mig hur det går till när Nicki går över till andra sidan. I mitt inre såg jag en klocka. Jag såg henne somna in strax innan elva. Intill min kusin stod en ung man med avslappnande kläder, likt Tarzan, som väntade på att få ta med Nicki över till ljuset. Jag såg hur Nickis själ sakta lämnade sin kropp och gick till den vänliga andedjurskötaren. Jag såg hela tiden hur lugn djurskötaren var. Nicki var också lugn. Hon var så duktig. Hon verkade förstå vad som hände. Man såg att den andliga djurskötaren kunde sin sak. Med deras osynliga kroppar lämnade de djursjukhuset genom den tätbebyggda väggen som i en film. De gick ut till den åkern som låg strax intill byggnaden för att vänta på att himlens port skulle öppnas. Nicki stod så fint bredvid sin beskyddare och inga oroliga känslor fanns. Plötsligt sänktes ett stort ljussken över dom, och vips som med ett magiskt trollspö var dom över på den vackraste grönaste äng man kan föreställa sig. Det mörka gröna friska gräset var lagom högt till fotens ankel, och jag kunde förnimma den svaga vind som fläktades sådär magiskt skönt en fin sommarkväll. Framför dom, en liten bit längre bort låg ett stall där Nicki tryggt skulle få sova i ca två dagar, för att sedan sakta och säkert få vakna upp på nytt. Allt var tryggt omkring henne. Det kändes behagligt! Nickis djurskötare/beskyddare är hos henne och kommer att finnas tillhands när helst hon behöver honom. Han tar hand om henne och ger henne kärlek och ömhet. Han lämnar inte hennes sida förens hon själv känner sig redo att få springa fritt omkring där hon nu är. Jag får se att de som har hand om djurriket tar på stort allvar hand om djuren och dess rike. Jag ser en ängel. Jag vill få det till att det är ärkeängeln Mikael som kommer gåendes till fots för att se om att allt är som det ska. Budskapet till dig min kära kusin är:

– Du kan vara lugn nu Annika!
Ärkeängeln Mikael går in i stallet och sätter sig på en trälåda för att samtala med de som har hand om djurriket. De pratar med låga röster för att inte väcka de sovande djuren som nyss anlänt. Deras sömn är förvandlad till en vilans dvala för själens återhämtning. Jag ser en gul randig katt som kommit över dagen innan Nicki, som vilar sött på mjukbäddad halm inne i stallets lugna vrå. Katten verkar ha haft besvär med magen och bröstpartiet och vilar nu bort smärtan i lugn och ro, för att sedan få upptäcka djurrikets lyx i Andevärldens magiska värld. Jag hör att det även är mycket glädje skratt och lek med mycket kärlek!
Jag känner mig mycket glad och tacksam över att ha fått se en glimt på hur det går till när ens husdjur går över… Det är min tröst för mig tills den dag det är dags för min älskade hund Figo att få gå över till Andevärldens Rike…

Text av: Theresa Kristensson