Trumresa Till Ett Utav Mina Tidigare Liv

20130918-223958.jpg
Vilken mysig trumresa jag var med om ikväll. Ena stunden under trumresans gång låg jag i en sjukhussäng och färdades upp mot ljuset. Det var vitt omkring mig med fluffiga moln, och jag var fri som en svävande fjäder.
Efter det mötte jag en vit ängel, vacker som en gudinna med en hy likt som porslin. Hennes ljusa havsblåa ögon lös som skinande diamanter. Hennes ord till mig var – Slappna av…

Efter mötet med min ängel visades en liten scen i ett utav mina tidigare liv. Jag var en liten indianpojke som sprang glatt omkring bland hyddorna. Jag hade en jätte fin tunn ljus mockajacka på mig, och mitt svarta axellånga hår fladdrade sådär mysigt under sommarkvällens svaga vindar där jag sprang omkring och lekte.
Jag måste ha dött gammal, för jag såg sedan hur gammal jag var där jag satt rakryggad i min hydda…
Det verkar som att jag dog värdig…
En magisk trumresa som fick mig att få se, känna och att TRO att vi har levt tidigare liv…
🙂

Text av: Theresa Kristensson

Annonser

Andepojkens Verk

20130912-152955.jpg
De senaste kvällarna när jag gått och lagt mig har jag sett en svart skugga av ett barn som har stått vid min säng. Först trodde jag att det var inbillning, men härom kvällen när jag och Figo hade gått vår kvällsrunda upptäckte jag att denna tablettask hade blivit till detta fina verk. Det tyckte jag inte då, men nu tycker jag det 🙂
Jag kunde inte hålla mig länge, så jag tog kontakt med andepojken och frågade honom hur det var fatt. Han mådde inte bra. Han berättade att han hade blivit illa behandlad av sin styvpappa. Jag fick ont i mitt huvud när jag kommunicerade med honom. Han visade mig att han hade gömt sig bakom sin dörr där han satt hopkrupen för att gömma sig då dörren plötsligt öppnades. Hans styvpappa  letade efter honom med en brödkavel i sin hand för att återigen låta sin frustration gå ut över pojken. Under tiden som han fick ta emot hårda slag satt hans mamma  i köket vid köksbordet och lade fram sprutor. De var alkoholister och narkomaner.
Stackars pojke 😦  Jag är inte säker, men jag tror han heter Jens. Jag förklarade för honom att det är bland änglarna han hör hemma hos och inte här på jorden. Jag frågade honom om jag fick hjälpa honom. Det fick jag.  Jag kallade på ärkeängeln Raphael. Efter en liten stund kunde jag se en grön ängel. En smaragdgrön ängel som glittrade vackert på ena vingen som nu stod framför oss.  Lugnt och fint började de bekanta sig lite med varandra, och snart fanns det ett förtroende hos ärkeängeln Raphael som försiktigt lade sina stora gigantiska vingar om hans trasiga kropp. Det var dags att lämna det jordiska för att färdas långt långt bort ifrån ondskan mörka hål till de osynliga dimensionernas världar av ljus och kärlek.
Ett stort ❤ till dig Lillkillen 🙂

Text av: Theresa Kristensson