Du vackra kyrkogård. Så fint ompysslad du blir. Vår allra sista fysiska slutdestination. Traryd, där mina rötter härstammar från tre generationer tillbaka och att strosa runt där en ljuvlig julikväll tillsammans med min mamma bärs med blandade känslor inom mig.

Där min mamma och styvfar en dag ska vila i frid, där ska jag också bäddas ner. Om det så bara är min aska. Som barn har jag alltid trott att alla tidens generationer ska bäddas ner tryggt tätt intill varandra. Men nu i vuxen ålder inser jag att våra liv skiljer sig långt ifrån varandras och att vi till slut, generationsmässigt, glider isär av livets många olika anledningar på gott och ont.

Text av: Theresa kristensson

Jag tror inte på allt och är en liten skeptiker när det kommer till andliga stenar, om det finns fuskstenar i samma stil som föreställer de äkta kraftfulla stenarna.

Men jag blev märkbart förvånad över just stenen Onyx, som tydligen ska vara en mycket kraftfull sten som absorberar och transformerar negativ energi och ger stark beskydd. Nästan varje natt har jag haft besök från andra sidan, men nu känns det tomt. Riktigt tomt om jag ska vara ärlig och då har jag inte ens placerat stenen i sovrummet där dom brukar hålla till. Stenen ligger fint på fönsterbrädan inne i teverummet.

Först köpte jag stenen i syfte på att prova att hålla människor borta som jag inte tycker om, men till min stora förvåning så verkar andarna ha reagerat på Onyxen istället.

Så vill jag kalla stenen för magisk? Ja, det vill jag!

I och för sig har det varit inbrott i mitt trapphus för ett par månader sedan men som tur var blev inte jag drabbad. Kan stenen ha skyddat mitt hem tro? Jag vet inte, men jag hoppas det.

Text av: Theresa kristensson