Du vackra kyrkogård. Så fint ompysslad du blir. Vår allra sista fysiska slutdestination. Traryd, där mina rötter härstammar från tre generationer tillbaka och att strosa runt där en ljuvlig julikväll tillsammans med min mamma bärs med blandade känslor inom mig.

Där min mamma och styvfar en dag ska vila i frid, där ska jag också bäddas ner. Om det så bara är min aska. Som barn har jag alltid trott att alla tidens generationer ska bäddas ner tryggt tätt intill varandra. Men nu i vuxen ålder inser jag att våra liv skiljer sig långt ifrån varandras och att vi till slut, generationsmässigt, glider isär av livets många olika anledningar på gott och ont.

Text av: Theresa kristensson