Har ett glatt minne som jag vill dela med mig av. Min systerson Leon och hans mamma var hos mig för ett tag sedan. Då undrade Leon om jag kunde se hans skyddsängel. Jag log och tittade på min syster och frågade om det var okej och det var det. Leon sken upp som en sol och ögonen lyste av iver av nyfikenhet.

Jag slöt mina ögon och frågade tyst inom mig om hans ängel ville träda fram. Snabbt som en blixt gjorde hon sig synlig. Hon visade sig som en vacker blå fjäril med skimrande glitter längs vingarnas kanter. Hon var inte heller så gammal och jag förstod att i samma takt som Leon växer och utvecklas, växer de tillsammans upp. Hon var en sprallig ängel som gärna ville vara med och leka och berättade att när hon varit med Leon på ängen som är utanför deras hem och likaså när han varit ute och cyklat så har hon flaxat hej vilt bredvid honom för att hänga med. Och likaså när han varit busig och klättrat på skolans tak när han slagit sig. Då satt hon bredvid honom för att trösta honom.

För skojs skull frågade Leon om hon visste vad han önskade sig och hon svarade honom att han önskade sig delar till sin kick.
Leon blev så häpen att han nästan höll på att ramla av stolen.
Sedan avslöjade han att han faktiskt hade reagerat på en speciell fjäril som flugit omkring honom väldigt ofta.

Visst är det vackert med små bekräftelser då och då 🙂

Text av: Theresa Kristensson