En liten text av en upplevelse jag hade i somras:

Sent igår kväll när jag satt tillbakalutad i soffan lös en blixt plötsligt upp den mörka natthimlen som gav mig känslan att just nu är det någon som håller på att lämna jordelivet. Den lös upp med ett sken jag aldrig tidigare sett. Jag blev inte rädd, utan överöstes med en varm förundran av en magisk känsla om att få komma hem igen. En som väntat länge och som förtjänar lite avkoppling.

Det var en äldre man. Han var inte så värst lång. Han var kal på huvudet och gick oftast i förstora kläder. Gärna i stora skjortor som hängde fritt över byxan tillsammans med en lagom tunn jacka, som han gärna bar året om. Mode för honom var långt ifrån hans livstid. Med honom såg jag en gård. En gård som han verkar ha vistats större delen av sitt liv. En som inte kommer från Skåne.

För mig var denna blixt ett tecken på en stark känsla som sa, att nu ska det firas med dunder och brak. Ingen oro för vad han lämnar efter sig utan återvänder tillbaka till andevärlden med ett gott mod i sitt hjärta 💜

Texta v: Theresa Kristensson