Jag kallar det för en ängla-själsresa 

Något som jag älskar att göra är mina själsresor. Det är när jag flyttar över mitt medvetande över tid och rum, till andra platser och olika hem till personer runt om i landet. Ja, till och med utomlands.

Jag kom på att jag kunde göra mer än så… Jag märker att jag har börjat se mer som finns omkring oss än de dödas själar. Jag har ju som bekant börjat se änglar också, och då tänkte jag att det måste ju gå lika bra att kommunicera med våra personliga skyddsänglar så som man kommer i kontakt med andar som finns omkring oss.

Som när jag var på gymmet en gång i början av sommaren. Då frågade en vän mig om jag hade tid att prata lite, så vi gick ut. Jag märkte snabbt att änglarna var med oss. Så fort min vän började prata och ville ha svar på en fråga som grodde inom henne lös hennes skyddsänglar starkt med sin närvaro. De lös så starkt att jag nästan hoppade till. Det var så roligt att se för hon blev så himla häpen av att hennes änglar faktiskt finnas och allt de redan visste om henne och hennes livssituation.

Det är tack vare änglarna som har triggat igång mig och mitt mod att våga erbjuda änglabudskap på distans där jag kommer i kontakt med olika personers skyddsänglar. Jag har börjat sätta rutin till att sätta mig i lugn och ro direkt efter min frukost, att ta fram papper och penna och börja kanalisera.

Jag har blivit tillfrågad om att skriva några rader i en annan Facebook grupp som handlar om det mediala. När jag fick den förfrågan ökade mitt självförtroende och självkänslan inom mig. Denna kvinnan verkade tro på mig… Jag blev glad och kände mig tacksam över att min långa resa i min andliga utveckling verkat ha lönat sig. 🙏

Att börja dagen med att göra dessa själsresor på morgonen får mig att må bra. Det kickar igång min dag till en positiv känsla och därefter är jag fri till att göra vad jag vill. Det känns som att jag får en inre kraft till att ta tag i det jag vill göra. Som till exempel att gå till gymmet innan det är dags att laga middag. Bara det kan förgylla min lilla vardag till att känna att jag också kan bidra med något. Även det lilla kan göra underverk till att må bra 😍🙏

Text av: Theresa Kristensson

Den osaliga flickan hälsade på igen


Den osaliga ande flickan som jag har skrivit om tidigare var på besök igen. Jag såg henne smyga omkring i trädgården vid mina föräldrars hus. Hon hade samma kläder på sig som tidigare, antagligen bara för att jag skulle känna igen henne.

Jag frågade vänligt vad hon ville och såg att hon höll något i sin hand. I all vänlighet visade hon mig en liten leksaksbil som hon ville ge till min yngsta systerson Leon, som också var och hälsade på i huset. Jag lade märke till färgen, och den var gul och kom direkt att tänka på Leon, som älskade små leksaksbilar när han var liten.

Jag såg att hon var på väg till uterummet där han för tillfället låg och slappade soffan, men hann stoppa henne eftersom jag ville fråga Leon om han kom ihåg om han hade haft en speciell favoritbil som liten då jag hade lagt märke till färgen på den leksaksbilen hon höll i.

När jag frågade honom blev han smått  förvånad eftersom han är elva år idag, men jag fick mitt svar. Och för att stilla min nyfikenhet ännu mer frågade jag vilken färg det var på hans favoritbil och den var faktiskt gul!

Jag sa sedan till ande flickan att jag kunde ta emot den så att Leon inte skulle bli rädd. Sedan tackade jag henne och bad henne snällt att återvända till andevärlden där hon nu vet att hon hör hemma. Ett trevligt, men ett kort besök från en som nu vet om att hon är avliden, men ack så fullt levande på den andra sidan.

Text av: Theresa Kristensson

Universums änglar 


Här är en liten ritning på hur jag ser änglar när jag är ute och går. Dessa änglar ser jag konturerna av. Den runda ringen ska föreställa en orb, som jag också ser sväva fritt i skyn.

Jag är inte helt säker, men jag tror att dessa änglar är de ”lediga” änglarna som finns till hands när de behövs så jag är ganska säker på att de inte är några ärkeänglar. Jag har upptäckt att jag kan uppmärksamma dessa syner när jag vill. Ibland är jag såklart upptagen med andra tankar, men när jag blir påmind om vad jag kan se så är det som om jag vilar blicken utan att anstränga mig att se. Då är det precis som om jag öppnar mina ögon på ett helt annat sätt och får då syn på energier som finns i luften där jag följer energin tills den gör sig osynlig igen.

Först såg jag änglar i mitt inre, men nu ser jag änglars vackra konturer fysiskt. Kanske blir det mer i framtiden? Jag har inte bråttom… Jag tar det som det kommer…

Text av: Theresa Kristensson

Såklart avslutades kvällen med en spontan Ande kontakt 


Jag älskar när det blir spontan kontakt med andevärlden. Under tiden som jag har kontakt med en avliden ande person har jag ofta märkt att de är glada för att visa mig andevärlden.

Antingen flyttar jag över mitt medvetande dit, eller så kommunicerar de med mig via bilder. Men oftast ”bjuder” de in mig till de olika dimensionerna och vill visa mig hur de har det. De berättar öppenhjärtigt hur de har det på andra sidan och vad de ibland gör för något, så att deras nära och kära här på jorden kan få veta hur levande andevärlden faktiskt är. Att det finns en värld bortom vår värld.

Som igår, när jag och min svägerska satt och pratade om andar och spöken. Det blev en spontan kontakt med en ung själ som håller till lite här och där. Anden tycker om att hålla dagispersonalen sällskap och tycker det är passande att göra sig sedd genom elektriciteten när en viss dagisfröken är ensam på sitt jobb innan de andra kommer.

Denna unga ande verkar tycka om mode. Hon har långt svart hår och en fin lugg som tuffar till hennes söta ansiktet. Hon har en röd tuff skinnjacka på sig och gröna snygga byxor.

Hon verkar ha siktat in sig på en viss dagisfröken och har följt med henne hem nu när hon är mammaledig. Och där händer det grejer! I ljuskronan sitter det elektriska ljusen stadigt från första början, men då och då under dagen har ett av ljusen ändrats till en sned position. Men när kvinnan rättar till ljuset är anden snabb med att busa till det och ändrar ljuset igen bara för att retas. Detta har inte hänt tidigare i huset. Allt började när hon gick till mammaledighet och inte längre vistas på dagiset.

Text av: Theresa Kristensson

Man kan inte alltid vara i balans 


Har vaknat med ångest i två dagar. Både på gott och ont. Det goda är att inte ligga kvar i sängen och tro att den olustiga känslan inom mig ska försvinna av sig själv.

Den andra känslan som fick mitt humör att ändra mig till en tacksamhetskänsla var dagens själsresa som jag erbjuder mig att göra på torsdagar, i min Facebook grupp  Andevärldens Rike. Att känna att jag har gjort något bra fick mig helt plötsligt att känna mig lite positivare. Man kan inte alltid vara i balans! Det vore overkligt annars.

Istället för att sitta inne och tycka synd om mig själv (vilket man faktiskt får lov att göra ibland) ska jag gå till gymmet och träna lite. Träna bort osäkerhetens tankar och känslor och istället andas in ny energi för kropp och själ.

Text av: Theresa Kristensson

Var på kyrkogården härom dagen

Jag och min mamma var ute och cyklade härom dagen. Solen lös och inte ett moln syntes till. Det var varmt och skönt i den sensommarvärmen i september månad. Av en slump stannade vi till vid kyrkogården och parkerade våra cyklar intill den fina minneslunden. Bakom minneslunden såg vi många fina blommor som smyckade gräset så fint. När vi upptäckte att den avlidna inte var så gammal blev jag kall och kände starka rysningar längs min kropp.

Jag vände mig om för att se om jag såg någon omkring oss där vi stod. Bakom mig, en liten bit bort såg jag en ung vacker ande med ljust hår. Hon hade en vit klänning på sig. Hennes långa lugg var fint uppsatt åt sidan och resten av håret vilade fritt över axlarna. I sin hand höll hon ett gosedjur som liknade en liten björn.

Hon var inte ensam. Det fanns en äldre dam vid hennes sida. En dam som tog hand om henne. Jag såg också en grön fin ängel som gjorde allt för att läka situationen på bästa möjliga sätt så att resan över till den andra sidan skulle bli så bra som den bara kan bli. OCH så som den ska bli….

Text av: Theresa Kristensson

Något som jag älskar att göra är… 

Något som jag älskar att göra är som sagt mina själsresor. Att flytta över mitt medvetande till andra platser. Ikväll drogs jag till USA. En kommunikation med tre stycken änglar. Det är alltid lika underbart att prata med änglarna. Änglar har kommit in i mitt liv mer och mer och nu kommunicerar jag med dom så som jag pratar med andarna som har gått över till andra sidan.


Som min guide säger så behöver det inte vara så svårt.

– I all enkelhet. Och det har han rätt i. Varför krångla till det? Man lär sig hela tiden. Livet är en enda läran…

I min Facebook grupp, Andevärldens Rike har jag börjat bjuda på olika teman som har med andevärlden att göra. Det ser jag som en utmaning och lärdomenen tar jag på ett stort allvar. För en del är det här kanske en ”lek”, men för mig är det på fullaste allvar! Jag hyser stor respekt för dom som jag kommer i kontakt, både levande och döda och gör mitt allra bästa för att budskapen ska lyftas fram på bästa möjliga sätt…

Text av: Theresa Kristensson