Skriver På Min Bok

Sidorna blir allt fler och fler som snart ska bli till en liten pocketbok. Jag känner mig verkligen på G, och jag väntar med spänning på hur boken kommer att se ut när den är klar. 

Jag har lite olika idéer som jag bollar tillsammans med min syster eftersom hon är så grym på att rita och måla, och jag vill att hon ska få rita min syn på hur jag önskar att den ska se ut. 

Jag närmar mig min dröm för varje blad jag skriver, så om några månader är den nog klar 😄  Jippiii 

Text av: Theresa Kristensson 

Annonser

Jag Kallar Det För En Ängla-Själsresa 

Något som jag älskar att göra är som sagt mina själsresor. Det är när jag flyttar över mitt medvetande över tid och rum, till andra platser och hem till olika personer runt om i landet. Ja, till och med utomlands. 

Jag kom på att jag kunde göra mer än så… Jag märker att jag har börjat se mer som finns omkring oss än de dödas själar. Jag har ju som bekant börjat se änglar också, och då tänkte jag att det måste ju gå lika bra att kommunicera med våra personliga skyddsänglar så som man kommer i kontakt med de andar som finns hos oss. 

Som när jag var på gymet en gång i början av sommaren. Då frågade en vän mig om jag hade tid att prata lite, så vi gick ut. Jag märkte snabbt att änglarna var med oss. I alla fall min väns änglar. 

Så fort hon började prata med mig och ville ha svar på en fråga som hon kände gro inom sig, lös hennes skyddsänglar starkt med sin närvaro. Det var nästan så att jag hoppade till. 

Oj, oj, oj vad de pratade på. De lös starka färger om dom och de var väldigt noga och tydliga med att ge sin skyddsperson den vägledning som hon behövde. 

Hon blev häpen av att hennes änglar faktiskt verkade finnas, och allt de visste om henne och hennes livssituation. Vi båda tyckte det var häftigt och rysningarna piggade snabbt fram av andlig bekräftelse. 

Så det är tack vare det minnet som har triggat igång mitt mod att våga erbjuda änglabudskap på distans. Jag har börjat sätta en rutin till att sätta mig i lugn och ro direkt efter min frukost att ta fram papper och penna och att börja kanalisera främmandes skyddsänglar med härliga budskap. 

Jag har blivit tillfrågad att skriva några rader i en annan Facebook grupp som handlar om det mediala. När jag fick den förfrågan ökade mitt självförtroende och självkänslan inom mig kändes stark. Denna kvinnan verkade tro på mig… Jag blev glad, och kände mig tacksam över att min långa resa i min andliga utveckling verkade ha lönat sig. 🙏 

Att börja dagen med att göra dessa själsresor på morgonen får mig att må bra. Det boostar igång min dag till en positiv känsla och därmed är jag fri till att göra vad jag vill 😄 

Det känns som att jag får en inre kraft till att ta tag i det jag vill göra. Som tex att gå till gymmet innan det är dags att laga middag. Bara det kan förgylla min lilla vardag till att känna mig bättre som människa. Även det lilla kan göra underverk till att må bra 😍🙏 

Text av: Theresa Kristensson 

Vilken Underbar Dag


Denna fredag är snart till ända, men ack så underbar dag det har varit. 

Höjdpunkten var såklart när jag tillsammans med min gamla vän från yngre dar gick en powerwalk tillsammans. Vi ses tyvärr inte så ofta men det är då man uppskattar sällskapet. 

Stackars Matte som är så mycket längre än mig med mina ynka 1,52 cm som fick gå en lagom takt medan jag flåsade som ett as 😜

Han är den roligaste och den bästa killkompis jag känner. Och vi kan vara lika tramsiga, som allvarliga. Vi har ett motto han och jag, och min tvillingsyster som vi alltid skrattar så kärt åt så att tårarna nästan rinner.

Det är ett gammalt minne från högstadiet när vi gick i nionde klass. Vi alla minns det som om det var igår. Det var vår ena lärarinna som var en utav skolans strängaste lärare som de flesta var rädda för. 

En utav de många lektionerna med henne var att vi skulle lära oss om synen och dess färger. För att få en inblick på att vara färgblind tog hon fram en liten rund pappersskiva med olika färger på, och en liten hållare till som hon skulle veva igång sakta, för att sedan öka takten.

Det var viktigt att lägga märke till om pappersskivan såg grå ut när hon skulle veva i en snabb takt. Det som fick oss att skratta mest var hennes dialekt med en skånsk accent med rullande R. Gammal och sträng som hon var började hon veva… 

Och veva… Och veeeeva…. Hon tog i med kung och fosterland och brast sedan ut i en andfådd stämma: 

– Är den grå???

– Neeej… Sa vi elever i mun på varann och tittade på den. 

– Nu då, är den grrråååå nu? Frågade hon igen och suckade. 

Vi elever som inte var så värst intresserade av plugget blängde på varandra och tänkte på samma sak. Att det lät så roligt när hon pratade och var så strikt koncentrerad på vad hon gjorde. Hon hade alla elever i sin hjärnhand. 

Vi försökte låta bli att titta på varandra för att inte hamna i ett skrattanfall… 😆😂 

Andfådd stod hon framför oss och vevade på allt vad hon kunde. 

– ÄR DEN GRRRÅÅÅÅÅ NU DÅ? 

Det märktes ganska snabbt att vi alla hade reagerat på samma sak, så varje gång hon frågade oss sa vi nej, och till slut vevade hon så hårt att pappersskivan flög iväg. 

– AJ! hörde vi någon säga högt som hade fått den på huvudet. 

– Vart tog den vägen? Undrade hon och såg sig förvirrat omkring. Den gamla taniga lärarinnan var andfådd och flåsade högt medan hon kände sig misslyckad med sin uppgift. 

– Här är den, sa killen och viftade med den i luften. 

– Jasså, var det enda hon fick fram medan vi alla skrattade gott åt hennes misslyckande prestation. 

För att förstå denna knäppa händelse måste man härma henne för att det ska bli någorlunda roligt och bra 😜😂 

Text av: Theresa Kristensson 

Äntligen Är Det Roligt Att Träna Igen 


Jag har upptäckt att det är roligt att ha börjat träna igen, så nu hoppas jag att det håller i sig ett tag framöver. 

Jag är tyvärr inte lika aktiv som så många andra är och har därför kommit på att jag helt enkelt är en periodare i den här grenen.

Eftersom jag bara är 1,52 cm lång/kort är det inte kul att vara överviktig. Jag personligen tycker det ser hemskt ut och vill inte se ut som en rullande köttbulle 😆 

Men det är kul med träningen så länge det varar, så länge man känner sig på G. Jag är ingen målmänniska överhuvudtaget! Jag har svårt för att sätta upp mål och måsten i mitt liv, så därför försöker jag ta bort känslan av att känna att jag måste, för då blir det lite roligare 😆

Så jag sitter inte håller på med hokus och pokus heeela tiden 😁 👻 👼 

Text av: Theresa Kristensson

Den Osaliga Flickan Hälsade På Igen


Den osaliga andeflickan som jag har skrivit om tidigare var på besök igen. Jag såg henne smyga omkring i trädgården vid mina föräldrars hus. 

Jag såg henne i samma kläder som innan bara för att jag skulle känna igen henne. Jag frågade henne vad hon ville för jag såg att hon höll något i sin hand. 

I all vänlighet visade hon mig en liten leksaksbil som hon ville ge till min yngsta systerson Leon som också var och hälsade på i huset. Jag lade märke till färgen, och den var gul. Jag kom direkt att tänka på honom som älskade små leksaksbilar när han var liten. 

Jag såg att hon var på väg till uterummet där han för tillfället låg och slappade. Jag hann stoppa henne för jag ville fråga honom om han hade en speciell favoritbil eftersom jag hade lagt märke till färgen på den leksaksbil som hon höll i. 

När jag frågade honom blev han smått  förvånad eftersom han är elva år idag, men jag fick mitt svar.  Men för att stilla min nyfikenhet ännu mer frågade jag vilken färg det var på hans favoritbil, och den var faktiskt gul! 

Jag sa sedan till andeflickan att jag kunde ta emot den så att han inte skulle bli rädd. Sedan tackade jag henne och bad henne snällt att återvända till andevärlden där hon hör hemma. 

Ett trevligt, men ett kort besök av den osaliga andeflickan som vet var hon hör hemma någonstans nu. 

Text av: Theresa Kristensson 

Universums Änglar 


Här är en liten ritning på hur jag ser änglar när jag är ute och går. Dessa änglar ser jag konturerna av. Den runda ringen ska föreställa en orb som jag också ser sväva fritt i skyn. 

Jag är inte helt säker, men jag tror att dessa änglar är de lediga änglarna som finns till hands när de behövs. Så jag är ganska säker på att de inte är några ärkeänglar. 

Jag har upptäckt att jag kan uppmärksamma dessa syner när jag vill. Ibland är man såklart upptagen med andra tankar som har med det vardagliga tingen att tänka på, men när jag blir påmind om vad jag kan se så ställer jag mig en inre fråga till mig själv: 

– Finns här några änglar idag? 

Ja, då är det precis som att jag öppnar mina ögon på ett helt annat sätt och får då se energier som lever i luften. Det är spännande att se och jag följer energin tills den gör sig osynlig igen. 

Först såg jag änglar i mitt inre, men nu ser jag änglars vackra konturer fysiskt. Kanske blir det mer i framtiden? Jag har inte bråttom… Jag tar det som det kommer… 

Text av: Theresa Kristensson 

Såklart Avslutades Kvällen Med Lite Andekontakt 


Jag älskar när det blir spontan kontakt med andevärlden. Under tiden som jag har kontakt med en avliden andeperson har jag ofta märkt att de är glada för att visa mig andevärlden. 

Antingen flyttar jag över mitt medvetande dit, eller så kommunicerar de med mig via bilder. Men oftast ”bjuder” de in mig till de olika dimensionerna och vill visa mig hur de har det. De berättar öppenhjärtigt vad de gör för något så att deras nära och kära här på jorden kan slappna av lite mer när de beskriver hur levande andevärlden faktiskt är. 

Som igår, när jag och min svägerska satt och pratade lite om andar och spöken. Det blev en spontan kontakt med en ung själ som håller till lite här och där. Den dödes själ tycker om att hålla dagispersonalen sällskap och tycker det är passande att göra sig sedd genom elektriciteten när en viss dagisfröken är ensam på sitt jobb innan de andra kommer. 

Denna unga själ verkar tycka om mode. Hon har långt svart hår och en fin lugg som tuffar till hennes söta ansiktet. Hon har en röd tuff skinnjacka på sig och gröna snygga byxor.

Men hon verkar ha siktat in sig på en viss dagisfröken och har följt med henne hem nu när hon är mammaledig. Och där händer det grejer! I ljuskronan sitter det elektriska ljusen stadigt från första början, men då och då under dagen till ära har ett av ljusen ändrat sig till en sne position. 

Men när kvinnan rättar till det är andentjejen snabb med att busa till det och ändrar ljuset igen bara för att retas. Detta har inte hänt tidigare i huset. Allt började när hon gick till mammaledighet och inte längre vistas på dagiset. 

Budskap kommer förhoppningsvis nås fram och kanske dessa busiga besök upphör inom kort. 

Sedan var det en liten pojke som blev glad över att få visa mig vad han tycker om att göra på andra sidan. Han är inte så gammal. Han älskar att sitta och fiska. Och han har en kompis att leka med. De är glada tillsammans och tycker om att vara i varandras sällskap. 

I den dimension de är i finns det gott om äldre ledare. Lagom gamla ledare precis som det finns fritidsledare och dagisledare här på jorden. 

Något lillkillen också tycker om är att äta hemmagjorda pepparkakor. Han vill hälsa till sin familj att han har det hur bra som helst i andevärlden. Sjukdomen tog tyvärr ut sin rätt på den lilla stackars killen, men han känner att allt är som det ska. Ingen ånger eller skuldkänslor finns och hans liv fortsätter på ett annat plan precis så som det ska… 

Text av: Theresa Kristensson