I Healingens Tecken


Doften av rökelsen Nag Champa omfamnade mig med en extra dos av magins magiska värld. Den spirituella världen. 

En behaglig avslappnad musik spelades lagom högt från högtalarna när jag kände hur universums energier drog i mig och sa, att nu nalkas det healing!

Och det dröjde inte en lång stund förrän jag var någon annanstans, i en annan värld. 

En vit difus värld där luft gav oss näring och en tysthet som talar via tankar och känslor. 

Allt var vitt. Dimmigt vitt. Healingbänken som jag låg på var vit. Min bomullsklänning var vit. Likaså Malins klänning som gav mig healing var vit. Vi hade likadana klänningar på oss. Andliga klänningar. 

Malin var sig lik. Hennes vackra rödlockiga hår vilade löst på hennes rygg och en grön oval sten som heter Akvamarin smyckade heligt hennes panna. 

Där fanns inga väggar. Bara luft och dimma som avskiljde oss från de andra själarnas områden. Ovanför mig i meditationens värld svävade en blå ängel. En ängel med ett mänskligt ansikte. 

Hon såg rund och go ut och bjöd på ett leende med en blick utöver andevärldens sfär. I sin hand höll hon något som liknade ett trollspö av guld, som hon med sin magiska kraft verkade kunna trolla fram vad som helst. 

Med henne kände jag ingen oro, mest ett ansvar att hjälpa till och följa upp lärlingar i sin andliga läran. Jag förstod att hon var här för vår skull. 

Jag kände hur mitt tunga bröstkorg släppte taget om mina känslomässiga blockeringar och kände mig snart lika lätt som en fjäder. 

I mitt andliga medvetande såg jag mig själv resa mig upp från den vita healingbänken och gick rakryggad och tacksamt därifrån med ett inre lugn i mitt sinne. 

För mig andligt, verkar det vara en viktig del att leva i inre harmoni. Att släppa taget om minnena från tidigare liv i andevärlden.

Jag verkar ha svårt för att släppa taget och acceptera tuffa och sorgliga situationer med de personer jag lever med idag. En rädsla som jag bär med mig hela tiden. 

När jag såg min själ på andra sidan som i en spegelbild av mig själv, förstår jag att det är så jag vill leva mitt liv här och nu. Om jag inte lär mig det vet jag att jag kommer att bygga mina egna inre fällor. 

Jag måste släppa taget om sanningar och lära mig att acceptera dom istället. Jag kan inte påverka om jag går omkring och är rädd hela tiden. 

Så jag har mycket kvar att lära mig i det här livet. Att släppa taget och gå vidare! 

Text av: Theresa Kristensson 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s