Igår kväll när jag kom hem, precis innan jag skulle öppna trapphuset, såg jag en liten flicka som satt där på trätrappan. En rödlätt söt liten tjej på cirka sju åtta år med härliga fräknar. En liten tjej som hade ”klätt” sig efter vädret. Hon hade en vit sommarklänning som gick ner till knäna med stora rosa blommor.

Där satt hon och klappade Figo. Figo, min döda hunds ande, som nästan alltid ligger där och väntar på mig tills jag kommer hem. Jag log när jag såg dom tillsammans och kunde inte låta bli att hälsa. När jag öppnade dörren följde hon med mig och Figo in och jag hade inte mage att stänga henne ute. De verkade ha blivit vänner och när jag ”tonade” in mig på flickan såg jag att hon har strosat nyfiket omkring ensam vid skateparkens nya lekplats och därifrån har hon traskat vidare mot mitt håll och sett Figo.

Jag bjöd in henne, men förklarade sedan för henne att hon skulle följa med änglarna tillbaka till andevärlden igen. Först tvekade hon eftersom hon hade fastnat för Figo så mycket, men med hjälp av mina skyddsänglar tog hon snart deras ”händer” och följde med änglarna tillbaka till andevärlden igen, och med Figo bredvid sig…

Gulligt va?…  💞👻🐕

Text av: Theresa Kristensson