Vilken Underbar Dag


Denna fredag är snart till ända, men ack så underbar dag det har varit. 

Höjdpunkten var såklart när jag tillsammans med min gamla vän från yngre dar gick en powerwalk tillsammans. Vi ses tyvärr inte så ofta men det är då man uppskattar sällskapet. 

Stackars Matte som är så mycket längre än mig med mina ynka 1,52 cm som fick gå en lagom takt medan jag flåsade som ett as 😜

Han är den roligaste och den bästa killkompis jag känner. Och vi kan vara lika tramsiga, som allvarliga. Vi har ett motto han och jag, och min tvillingsyster som vi alltid skrattar så kärt åt så att tårarna nästan rinner.

Det är ett gammalt minne från högstadiet när vi gick i nionde klass. Vi alla minns det som om det var igår. Det var vår ena lärarinna som var en utav skolans strängaste lärare som de flesta var rädda för. 

En utav de många lektionerna med henne var att vi skulle lära oss om synen och dess färger. För att få en inblick på att vara färgblind tog hon fram en liten rund pappersskiva med olika färger på, och en liten hållare till som hon skulle veva igång sakta, för att sedan öka takten.

Det var viktigt att lägga märke till om pappersskivan såg grå ut när hon skulle veva i en snabb takt. Det som fick oss att skratta mest var hennes dialekt med en skånsk accent med rullande R. Gammal och sträng som hon var började hon veva… 

Och veva… Och veeeeva…. Hon tog i med kung och fosterland och brast sedan ut i en andfådd stämma: 

– Är den grå???

– Neeej… Sa vi elever i mun på varann och tittade på den. 

– Nu då, är den grrråååå nu? Frågade hon igen och suckade. 

Vi elever som inte var så värst intresserade av plugget blängde på varandra och tänkte på samma sak. Att det lät så roligt när hon pratade och var så strikt koncentrerad på vad hon gjorde. Hon hade alla elever i sin hjärnhand. 

Vi försökte låta bli att titta på varandra för att inte hamna i ett skrattanfall… 😆😂 

Andfådd stod hon framför oss och vevade på allt vad hon kunde. 

– ÄR DEN GRRRÅÅÅÅÅ NU DÅ? 

Det märktes ganska snabbt att vi alla hade reagerat på samma sak, så varje gång hon frågade oss sa vi nej, och till slut vevade hon så hårt att pappersskivan flög iväg. 

– AJ! hörde vi någon säga högt som hade fått den på huvudet. 

– Vart tog den vägen? Undrade hon och såg sig förvirrat omkring. Den gamla taniga lärarinnan var andfådd och flåsade högt medan hon kände sig misslyckad med sin uppgift. 

– Här är den, sa killen och viftade med den i luften. 

– Jasså, var det enda hon fick fram medan vi alla skrattade gott åt hennes misslyckande prestation. 

För att förstå denna knäppa händelse måste man härma henne för att det ska bli någorlunda roligt och bra 😜😂 

Text av: Theresa Kristensson 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s