Den osaliga ande flickan som jag har skrivit om tidigare var på besök igen. Jag såg henne smyga omkring i trädgården vid mina föräldrars hus. Hon hade samma kläder på sig som tidigare, antagligen bara för att jag skulle känna igen henne.

Jag frågade vänligt vad hon ville och såg att hon höll något i sin hand. I all vänlighet visade hon mig en liten leksaksbil som hon ville ge till min yngsta systerson Leon, som också var och hälsade på i huset. Jag lade märke till färgen, och den var gul och kom direkt att tänka på Leon, som älskade små leksaksbilar när han var liten.

Jag såg att hon var på väg till uterummet där han för tillfället låg och slappade soffan, men hann stoppa henne eftersom jag ville fråga Leon om han kom ihåg om han hade haft en speciell favoritbil som liten då jag hade lagt märke till färgen på den leksaksbilen hon höll i.

När jag frågade honom blev han smått  förvånad eftersom han är elva år idag, men jag fick mitt svar. Och för att stilla min nyfikenhet ännu mer frågade jag vilken färg det var på hans favoritbil och den var faktiskt gul!

Jag sa sedan till ande flickan att jag kunde ta emot den så att Leon inte skulle bli rädd. Sedan tackade jag henne och bad henne snällt att återvända till andevärlden där hon nu vet att hon hör hemma. Ett trevligt, men ett kort besök från en som nu vet om att hon är avliden, men ack så fullt levande på den andra sidan.

Text av: Theresa Kristensson