Äntligen… 


Äntligen! Efter alla mina år så har jag fått mitt erkännande. En dag jag aldrig kommer att glömma! Känslan av att ha blivit bekräftad av ingen mindre än vår folkkära sierska/medium Anna-Lena Vikström, är oslagbar. (Bilden är från augusti 2015)

Jag är inte så dum, trots allt 😜

Att vara i kontakt med de olika andevärldarna är faktiskt inte så märkvärdigt ändå, förutom att varje upplevelse är olik den andre. Det behöver inte alltid vara en ande eller ett spöke, eller en gengångare som kommer på besök, det kan vara vem som helst från andra sidan som vill hälsa på lite då och då. Hur fint är inte det?!

Tiden tillsammans med Anna-Lena som mentor kändes hemma på något sätt. En snäll och jordnära person i all ära. Och rolig är hon också! Det var en fin kontakt vi fick. Hennes slutgiltiga ord till mig fick mitt hjärta att smälta. Det bär jag med mig när jag ibland kan känna mig lite osäker. Då lättar det upp min stämning och jag känner mig då bättre till mods.

Jag har hört lite skvaller om att vissa verkar tro att jag inte har ett liv utanför mitt intresse för andevärlden, men visst har jag det, och jag vill då passa på att säga att det är INTE jag som har valt att vara extra mottaglig. Det är de från andra sidan som har valt mig till att bli uppmärksam på att det finns ett liv efter vår fysiska värld. Och sedan om, och hur jag vill förmedla detta vidare är upp till mig! 😎

Text av: Theresa Kristensson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s