Tror Att Jag Börjar Få Svar På Det Jag Så Länge Har Sett…


Kanske börjar jag sakta men säkert få svar på det jag så länge har sett?Det har gått ungefär tjugofem år sedan jag gjorde mina första egna avtryck på Instrumentgatornas marker. I alla fall på cellogatan… 

Den gamla lilla mannen med eget boskapsskötsel från 17-1800-talet som jag skrev om för ett par dagar sedan, har jag till min glädje fått en bekräftelse av att han har funnits i detta området på brogårda. 

Den lilla mannen med den gråa baskorkepsen och med de gråa kläderna… Han var i arbete hela tiden och han levde bra med sitt jordbruk. Det fanns både kor och hästar. 

Flickan som försvann verkar ännu ingen veta någonting om. Jag tror att ingen vet eftersom hon inte har blivit funnen.  

Men för mig verkar det som att en liiiten pusselbit börjar hitta sin plats, och det får mig att känna en stark tro på att saker och ting så småningom börjar lösa sig, så att denna negativa energin till förbannelse en gång för alla kan upphöra… 

Må den osaliga andeflickan som går igenom här på instrumentgatorna en dag få frid… 

Text av: Theresa Kristensson 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s