Här är han, han som tycker om att gå omkring och knacka.

Han är lång och smal, ca 1.80 cm lång. Han har grått, näst intill vitt hår. I äldre dar har han gråvitt skägg. Han bär en svart kostym och en vit skjorta. Kavajen är öppen så att hans fina vita skjorta syns. Ett brunt bälte/livrem runt midjan håller hans byxor på plats.

Han hade gömt sig inne i garderoben i lördags natt i mitt gamla rum som idag är ett gästrum. Han visar mig sin hand. Han har långa rödsprängda fingrar. Hans hand är sluten visar mig sina handknogar. De ser lite nariga ut och jag förstår att han har gått omkring länge med att knacka på saker och ting. En knackande…

Han går gärna omkring husknutarna och ser sig om. Han går runt och knackar och känner så att träet på huset är bra, och än så länge ser huset ut att må bra.

Han tycker tydligen om husets herre, som tar hand om huset väldigt bra, och tycks inte vara några ”skavanker” som behöver bytas ut.

– Förlåt om jag har skrämt dig. Jag trodde att du hade sett mig och visste om att jag var här?

– Jag har blundat för vem som är i detta huset väldigt länge, och har inte velat veta vem som är här, fram tills nu. Har du något du vill säga till mig? Frågade jag honom.

Genom djurens språk visar han mig en bäver. Eftersom jag inte är hemma så kan jag inte läsa vad bävern står för just nu. Det får jag kolla upp när jag kommer hem.

Han visar mig fyra stycken änglar som har försökt göra allt för att skydda mig från husets alla andar när jag var yngre och bodde hemma. Men jag såg inga änglar då… Det var då när jag inte trodde på änglarna. Han visar mig i efterhand att änglarna också har haft ett budskap till mig via djurens språk, och det genom en igelkotte…

Det ska bli spännande och se vad dessa djur står för… 😊

Text av: Theresa Kristensson