Budskap Från Andra Sidan 


Det behöver inte alltid vara en fullsatt lokal för att hålla en seans. Man behöver inte alltid vara så många, även om det ger en ordentlig kick. Som när man blir inringd till Solrosens andliga förening i Landskrona för att hålla en storseans för allmänheten. Att se hur lokalen fylls med alla olika slags människor som kommer i hopp om att få ett budskap från någon kär andeperson. Ja, till och med en ängel kanske gör sig hörd när man minst anar… 

De fyrtio-femtio personerna som sitter fint på sina stolar i väntan på att jag ska bjuda in andevärlden kan kännas ganska så nervöst. Att stå framför alla dessa ögon som stirrar förväntansfullt, kärleksfullt, eller kanske till och med lite hånfullt i hopp om att jag ska misslyckas och göra bort mig, kan ju kännas liiite  sådär…  Måste då erkänna att det känns rätt så häftigt att se en skeptisk persons min när ens ängel träder fram istället för en given anhörig som har gått över till andra sidan. När denna ängeln börjar berätta privata saker om sin skyddsperson, och när det exakta budskapet lyfts fram är personen inte så tuff trots allt…  Det är då jag tänker: Haha… Där fick du! (fast på ett bra sätt). 

MEN än så länge har det gått alldeles UTMÄRKT. Så, peppar, peppar ta i trä 🤒

Igår kväll var jag återigen hembjuden till en mycket vänlig själ på en liiiten seans. Jätte mysigt. Det var extra roligt att dessa två personer själva var andligt begåvade, så de förstod vad jag pratade om. Det var ett härligt gäng från andevärlden som kom fram och gjorde oss sällskap där vi satt i tv rummet. Det var både andar, djur och små vättar och änglar som ville säga något. Att kommunicera med dessa andevarelser är lika lätt som att prata med en livs levande människa.  

Jag fastnade för två saker från gårdagens seans. Det första var när hästen ville prata. Hästar kommunicerar på ungefär samma sätt som vi människor. De kommunicerar telepatiskt, ser och känner in varandras kroppsspråk och märker direkt om en annan häst i flocken är mobbad. En överbeskyddande häst vet när den ska ta den svaga i försvar. Hästen talade om för mig att den förstod mycket väl kommunikationen mellan han och sin ägare. Han hade mycket kärlek och förtroende för sin matte. Han saknade henne lika mycket som hon saknade honom. Han sa också att det är han som kommer att ta emot henne när det är dags för henne att gå över… 

Det andra som jag fastnade för var en ljusgul ängel som berättade om hälsan om sin skyddsperson. Ryggraden var inte som den skulle, och denna underbara ängel tillsammans med en ljusgrön ängel var ivriga till att få tillåtelse att få heala denna person under nattens gång. Men redan när jag hade presenterat hennes änglar började den ljusgula ängeln jobba direkt med hennes rygg, och en värme lade sig snabbt över ländryggens område. Det var roligt att hon kunde känna sin ena ängels kraft. 

Det var en mysig seans som även förgyllde mig. Från att bara ha varit tre stycken från början, var vi helt plötsligt tio tillsammans med de från andra sidan… 

Text av: Theresa Kristensson 

Annonser

Ärkeängeln Jeremiel


Ärkeängeln Jeremiel hjälper nyss övergångna själar att se tillbaka på sina liv. Detta är en tjänst han även kan ge oss medans vi lever på jorden, om vi ber om det. Du kan också få en djupare förståelse till varför ditt liv ser ut som det gör och kan därmed göra positiva justeringar. Att få en återblick på livet kan göra att du uppmärksammar destruktiva mönster som du har och kan därmed förändra dom. Ärkeängeln Jeremiel inspirerar oss att ”se” med vår inre syn, både på dagen och natten. Be ärkeängeln Jeremiel att visa dig ditt liv, via dina tankar eller drömmar på natten. Då får du se bilder av ditt liv som ger dig högre insikter och förståelse. Om du fastnat andligt, kalla på Jeremiel, så sätter han igång din entusiasm för din livsväg. Om du känner oro för framtiden eller oro för världens framtid kan du be ärkeängeln Jeremiel visa dig framtida glimtar så att du tryggt kan ta rätt steg. När du går igenom tuffa förändringar – be Jeremiel hjälpa dig att göra det så smidigt som möjligt. 

Här kommer ett budskap från ärkeängeln Jeremiel till mig:

Att Förändra – Ditt tankesätt från negativt till positivt. 

Sluta tvivla på dig själv. 

Jobba med ditt andliga hjärta när du är i kontakt med dig själv och med omvärlden. 

Att Heala 💜 – Lär dig att älska fullt ut. 

Att Frigöra – Släpp gamla mönster – Skapa nya möjligheter med hjälp av din magkänsla – intuition. 

Text av: Theresa Kristensson 

Ska Hjälpa Änglarna


Jag har lärt mig att känna igen Moder Marias närvaro genom en kall kyla som hon sänder ut. Hon är inte blyg i sitt sätt att hjälpa. Det fick jag uppleva för andra gången under en Moder Maria-meditation. Det var väldigt kraftfullt. HON ÄR KRAFTFULL! Hon är tydlig i sitt sätt att arbeta. Hon är duktig på att heala. Hon var duktig på att heala mig! Det var en fin kontakt mellan oss. Jag kände en mycket stark vibration på mitt bakhuvud. Jag såg henne då stå bakom mig. Hon lade sin ena hand försiktigt på mitt huvud. Efter en liten stund lade hon sin andra hand på min hals. Hon fokuserade på mitt halschakra. Jag var med henne hela tiden. Jag såg en nätt ljusblå färg lysa svagt från mitt chakra, och hon arbetade intensivt för att den skulle få lysa. Under tiden som hon arbetade med mig kände jag hur hon sträckte på min hals. Hon rätade ut min hals, min ryggrad och tryckte bak mina axlar. Det var dags för mig att våga känna, att här kommer jag! Sedan såg jag hur det började lysa allt mer på min hals och snart fick jag se hur starkt den verkligen lös. Den lös som en skimrande diamant. En vacker ljusblå diamant. Mitt halschakra hade blivit healad… 

Men hon var inte riktigt färdig än… Med sina händer på mina axlar ”gav” hon mig ett par gröna vingar som jag såg vid mina skuldror. Vingarna var i exakt samma färg som min gröna själ.  Jag kunde känna för var inandning hur mina andliga vingar böjdes uppåt, och för varje utandning kände jag hur vingarna böjde sig neråt. Plötsligt befann jag mig i en annan frekvens där jag såg änglar sväva omkring. Jag var i änglarnas frekvens, och budskapet som Moder Maria gav mig var:

– Du ska hjälpa änglarna! 

Text av: Theresa Kristensson 

Min Ängel


Varje kväll när jag går och lägger mig ber jag alltid mina änglar och guider om beskydd. Jag ber om en skyddsbubbla som omringar mig där jag ligger i min säng så att jag får vara ifred från andarnas nattliga besök. Men en kväll, för inte länge sedan fick jag besök av en ängel. Det var min ängel. Hon var klädd i en vit slöjliknande sidenklänning. Hon hade ljust långt hår i en svans. Hon sträckte fram sin hand mot mig och satte en mörkblå skimrande pärla på mitt pannchakra, precis så som de indiska kvinnorna har på sitt tredje öga. Sedan höll hon fram ett litet brunt träkors som hon välsignade mig med, som ett beskydd. 

– Lyssna, sa hon till mig. Du har två stycken änglar hos dig. En lila ängel finns vid din högra sida tillsammans med din guide. De är till för att hjälpa dig och vägleda dig framåt, istället för bakåt. Du har en rosa ängel vid din vänstra sida. Det är hon som jobbar med din kvinnliga sida, den femenina karaktären hos dig. Du ska fortsätta att skriva. Det är jag som hjälper dig med ditt skrivande. Hon visade mig två böcker och sa att möjligheten finns. Sedan fick jag se lite av min livsväg framåt i tiden. Den såg rak och fin ut. Och med en sekund var hon plötsligt borta. Det kändes som att jag inte hann tacka henne. Jag viskade ”tack” till henne och kände en tacksamhet av kärlek av att någon från ovan ens hade en tanke på att lämna över änglabudskap till mig. Det är oftast tvärtom, att det är jag som är budbäraren som får lämna över änglabudskap till en del människor från universums änglar…  💞💞💞 

Text av: Theresa Kristensson 

En Liten Tröst Från Min Guide 


Att försöka lyssna till min guide är något jag försöker lära mig att göra. Att jag ska tro på det jag hör och upplever tillsammans med honom. Jag lyckas alltid bli lika fnittrig och svag när jag ser honom. Nu börjar jag förstå varför jag som barn oftast drogs till asiatiskt utseende. Jag måste ha haft kontakt med med min guide redan innan min födelse. Kanske det gjorde mig påmind om varför jag tyckte om att leka med våra asiatiska kompisar? Jag drogs som en magnet till deras utseenden. De var riktigt duktiga på breakdance kommer jag ihåg. Det dansades breakdance på skolgården och på skolans diskotek, och jag minns med kärlek att jag var kär i två stycken utav dom. Vi var då ca åtta nio år gamla. Jag minns det som om det var igår. En kväll skulle Maria och jag på disco. Det var skoldisco. Jag hade fjärilar i magen av förväntan, för den ena killen som jag var så kär i skulle nämligen komma hem och hämta oss, som en riktig gentleman! Vi hade bestämt att vi skulle gå dit tillsammans. Det ringde på dörren och jag kände hur blyg jag blev. Vi välkomnade honom och efter en liten stunds övertalan lyckades jag få honom att visa mamma den där ormen man kunde göra på golvet i breakdance. Wow, tänkte jag och blev ännu mer kär. Han hade vita jeans och en vit jeansjacka på sig. Han var så snygg och stilig. Jag kan än idag känna en speciell känsla för dom. Så nu förstår jag varför jag har varit knäsvag för det asiatiska ursprunget…

Nåväl, återigen befann jag mig i min andliga utvecklingscirkel för meditation. Den här gången var det ingen vägledd meditation. Den var fri. Är man tillräckligt avslappnad kan man uppleva precis vad som helst. Stämningen tillsammans med de andra deltagarna kändes bra. Det var tyst omkring oss. Jag tillät mig att försöka slappna av för att sedan hamna i ett meditativt tillstånd. Plötsligt befann jag mig på en stor grön äng. Jag var ensam. Sakta men säkert såg jag min guide komma gåendes mot mig. Han log och slog sig ned brevid mig. Han verkade ha fångat upp min oro och rädsla över att förlora min hund Figo. Figo är mitt allt och vi två har blivit till ett. Figo har räddat mitt liv genom att jag måste fortsätta att leva mitt liv fullt ut. Min guide, som jag fortfarande inte vet namnet på, ville trösta mig och försöka lägga min oro åt sidan när det är dags för Figo att gå över till andra sidan. Han visade mig ett exempel på hur levande Figo är när han kommer att få ta del av andevärlden. Han såg så fin ut där han sprang. Han försökte lugna mig lite till med att visa att Figo hade en krona runt sin hals, och sa till mig att han kommer att må som en prins. Efter det tog han fram ett litet pappersark som vi tillsammans skrev ner min önskan om min hund, som han sedan lovade att lämna över till ”Det högsta rådet”, på andra sidan. Det gjorde mig lite lugnare. Allt var så verkligt. Jag förstod att jag befann mig i andevärlden själsligt. Allting stod stilla. Jag ville inte att denna stund skulle försvinna. Det kändes lugnt och skönt att ha honom vid min sida. Vi satt i tysthet och lät våra blickar vila mot det stora vackra berget som fanns framför oss långt långt bort. Jag ville sträcka ut handen och ta på det. Efter en stunds tystnad och med en försiktig nyfikenhet frågade jag honom om han hade levt ett liv på jorden. Det hade han. Han hade levt på 1200- talet i Asien. Han var fattig och jobbade som smed i en smal mörk gränd inne i staden. Han jobbade hårt för att försörja sin fattiga familj. Det var kämpigt och ansträngande att överleva på det lilla han tjänade. Det var blod svett och tårar. Lyckan var som bortblåst. Det handlade om att överleva ”på den svarta tiden”, som han kallade det. ( Den jobbiga tiden). På fritiden älskade han att lämna den bullrerande staden för att få vandra högt upp längs de gröna ängarna. Han älskade att stå på toppen, alldeles fri. Att sträcka ut sina händer i luften och låta sig andas och låta solens strålar få lysa klart för att hämta ny energi och kraft. Han hade en vacker fru och två små barn att älska. En hårt arbetsam man som kämpade för att överleva tillsammans med sin familj. Efter det livet var han trött på att återfödas och valde därför att skola om sig i andevärlden för att bli en behövlig guide… Att få ta del av hans livshistoria gick rakt in i mitt hjärta! 

Text av: Theresa Kristensson 

Att Få Känna Min Guide


Känslan inom mig är så överväldigad nu när jag äntligen har fått kontakt med min guide. Jag vet och förstår nu att vi alla har en livsguide vid vår sida. Jag fick träffa HAN igen för andra gången. När vår mentor presenterade kvällens övningar där bl.a en övning handlade om hur vi skulle lära känna vår guide, hann hon inte ens avsluta sin mening då jag plötsligt såg honom igen. Han befann sig i en annan dimension sittande på huk och tittade ner på mig. Jag hörde ordet ”redo” i mitt huvud. Han reste sig för att göra sig redo för att ta sig an sin uppgift att göra sig sedd för mig igen. Som jag har skrivit en gång tidigare kände jag exakt samma känsla för honom som då. Mitt hjärta slog lite extra som om jag vore kär. Stundens övning var att bjuda in våra guider i våran aura. Att vi skulle få känna henne/honom fysiskt. Av en mycket behaglig vägledning från vår mentor började vi med att be våra guider att ta ett steg närmare oss, för att sedan ta klivet in i våra auror. Därefter följde guiderna hennes instruktioner genom att ställa sig på vänster sida om oss. Jag kände en smygande kyla längs min vänstra sida. Sedan kände jag en värme i själva kylan så att det blev både kallt och varmt på en och samma gång. Efter en liten stund kunde jag känna honom stå bakom mig för att sedan få känslan av att han hade förflyttat sig till min högra sida. Känslan var densamma som jag hade fått på min vänstra sida. Sedan förflyttade han sig så att han stod framför mig. Jag kände hur kallt det blev när han lade sina händer på mina knän. Det stack till i min mage av förundran, och kärleken inom mig var enorm. Det var så spännande. Jag kände mig fnittrig och lite generad. Jag såg en stor guldstjärna på hans ena vita byxben. Denna gången bar han andra kläder på sig. Det liknade en vit kampsportsdräkt, fast med utan skärp. Den såg skön ut. Efter en liten stund ställde han sig återigen vid min vänstra sida med sin hand på min axel. Hans vita skinande tänder blänkte fint när han plötsligt ”tuggade tuggummi” sådär livs levande bredvid mig. Jag kunde se honom med mitt tredje öga. Jag log för mig själv och tänkte att vilken cooling jag har till guide. Och så snygg han är! Då och då log han mot mig när han märkte hur jag diskret sneglade på honom. Vilket härligt leende jag fick av honom. Hans mörkbruna ögon glänste som diamanter. Han såg både ung och manlig ut. Strax innan övningens slut skulle vi be om ett personligt kännetecken som vi skulle ha till varandra i framtiden. Han visade mig ett öra. Alltså skulle jag försöka vara uppmärksam med att lära mig att lyssna. Att lyssna på honom! Oj, hur skulle det gå till tänkte jag för mig själv. Tänk om det inte funkade?! Hur skulle jag bära mig åt att lära mig det? Tankarna for omkring i mitt huvud. Nåväl, den tiden skulle väl komma tänkte jag samtidigt som det var dags att säga hej då till varandra igen. Vi bad dom ta ett steg ut från våra auror. Det var mäktigt, för jag kände hur min aura vibrerade på ett konstigt sätt när han klev ut ur mig. Jag ville inte att han skulle gå… Men strax innan kvällens slut när vi skulle stänga ner våra chakrapunkter fick jag en liten glimt av honom igen. Han slängde en blick mot mig för att se så att allt gick rätt till. Det kändes överbeskyddande och häftigt. Han hade alltså koll på mig fast han nästan stod med ryggen mot mig. Han kunde nog göra två saker samtidigt såg det ut som, för det såg ut som att han stod och pratade med några där uppe. Nyfiken som jag alltid är undrade jag vad de pratade om. Jag ville också vara med och lyssna…

Text av: Theresa Kristensson