” God natt Figo. Jag älskar dig, Du är den bästa som finns, Du är det bästa som har hänt mig, Du är min prins, Du är min ängel, jag älskar dig så… Amen”

Dessa ord var bara Figos och mina. Det är det fortsatt än idag fast han befinner sig på andra sidan. Att förlora någon så värdefull är något det värsta jag har varit med om i hela mitt liv. Han var och är mitt ALLT! Han är mitt hjärta! Det var bara han och jag.

Att överleva saknaden efter honom trodde jag inte kunde var sant. Den där känslan av att inte få ha honom hos mig längre , det går inte att beskriva med ord.

MEN jag visste på något sätt,  innerst inne i mitt hjärta, att jag skulle nog klara det ändå… Jag minns den dagen då han somnade in hos ”Din veterinär”.

Jag kände plötsligt hur lätt allting blev. Han hade lämnat sin kropp.  Det sista jag såg av honom var hans själ när själen precis hade lämnat sin kropp. Själen var ljusgrå, men ändå vit och genomskinlig. Han nosade på mig där jag satt på golvet och grät. Jag kunde både se och känna honom. På Vänster sida om mig stod en djurskötare från andevärlden och väntade på honom. Hon hade inte bråttom. Hon väntade snällt och tålmodigt tills Figo kände sig redo att ta stegen över till andra sidan.

Jag kände igen henne. Jag har träffat henne! Det var hon som en gång hade varit med mig i en dröm, där hon sa till mig att det var hon skulle leda Figo över till andevärlden. Hon var så vacker. En kopia av den mörka kvinnan i filmen Ivanhoe, fast ännu vackrare. Hon bar en lång klänning, likt en luciaklänning. Hon var barfota. Hennes svarta långa hår vilade löst längs hennes rygg. På sin vänstra handled hade hon en röd tunn tråd som armband. Jag vet inte vad den symbolen står för.

Jag visste att snart skulle de vara borta. Jag tillät mig att bara vara…För jag visste att jag ändå inget kunde göra. Det var skönt att se honom tillsammans med någon…

MEN, bara två dagar senare, efter sin övergång till andevärlden, onsdagen den 29/10-2014, kom HAN. Jag hade gått och lagt mig. Det var svårt att somna. Jag var ledsen. Men plötsligt bara sådär från ingenstans dök Figo upp i mitt inre. Jag såg honom i en annan dimension tillsammans med min guide Quing. De var tillsammans! Det var så fint, så vackert det var omkring dom… Det var mörkt högt gräs och solen sken som om det var sommar.

Med en nätt osäkerhet tillät jag mig att våga tro på det jag såg. Min guide log mot mig och klappade Figo där de gick. Det var en god och glad kontakt mellan dom, och min kära guide ville tala om för mig att Figo mår som en prins.

Det såg jag att han gjorde, för han hade en jätte fin prinskrona om sin hals som skimrade så fint i guld. JUST DÄR fick jag min bekräftelse av att min älskade och saknade hund mådde bra. Det var ett bevis på att min guide hade hört mig varenda eviga kväll när jag har sagt de där magiska orden till min älskade Figo, ” God natt Figo, jag älskar dig ”…

Figos allra första budskap till mig var från Carina Solögas bok: växterna språk och det var via ett plommonträd/plommon :

–  GE LIV ÅT DIN DRÖM. Visdom: Jag är här och nu. Mina tankar är här och nu. Mina känslor är här och nu. Allt är bra. Allt är skönhet. Jag behåller detta fokus och låter nu min verklighet förändras. Jag låter min dröm få liv.  ( Detta är Figos tillstånd i andevärlden om honom som han ville förmedla mig)

– Den skönhet du förmår inom dig själv, Theresa = Hur mycket skönhet du förmår manifestera i din yttre värld. Så slösa ingen kraft på oro, rädslor, svårigheter och problem längs med vägen. Hys ingen ilska eller irritation över dina relationer. Använd all din kraft till att hålla skönheten i fokus inom dig, så att din dröm kan få liv….

Figo… 💞💞💞

Text av: Theresa Kristensson