Varje kväll när jag har gått och lagt mig ber jag alltid mina änglar och guider om beskydd. Jag ber om en skyddsbubbla som omringar mig där jag ligger i min säng så att jag får vara ifred från andarnas nattliga besök.

Men en kväll, för inte länge sedan fick jag besök av en ängel. Det var min skyddsängel. Hon var klädd i en vit slöjliknande sidenklänning. Hon hade ljust långt hår i en svans. Hon sträckte fram sin hand mot mig och satte en mörkblå skimrande pärla på mitt pannchakra, precis så som de indiska kvinnorna har på sitt tredje öga. Sedan höll hon fram ett brunt litet träkors som hon välsignade mig med, som ett beskydd.

– Lyssna, sa hon till mig. Du har två stycken änglar hos dig. En lila ängel finns vid din högra sida, tillsammans med din guide. De är till för att hjälpa dig och vägleda dig framåt istället för bakåt. Du har en rosa ängel vid din vänstra sida. Det är hon som jobbar med din kvinnliga sida, den feminina karaktären hos dig. Du ska fortsätta att skriva. Det är jag som hjälper dig med ditt skrivande. Hon visade mig två böcker och sa att möjligheten finns.

Sedan fick jag se en liten glimt av min livsväg framåt i tiden som såg rak och fin ut. Och med var hon plötsligt borta.

Text av: Theresa Kristensson