Att Få Känna Min Guide


Känslan inom mig är så överväldigad nu när jag äntligen har fått kontakt med min guide. Jag vet och förstår nu att vi alla har en livsguide vid vår sida. Jag fick träffa HAN igen för andra gången. När vår mentor presenterade kvällens övningar där bl.a en övning handlade om hur vi skulle lära känna vår guide, hann hon inte ens avsluta sin mening då jag plötsligt såg honom igen. Han befann sig i en annan dimension sittande på huk och tittade ner på mig. Jag hörde ordet ”redo” i mitt huvud. Han reste sig för att göra sig redo för att ta sig an sin uppgift att göra sig sedd för mig igen. Som jag har skrivit en gång tidigare kände jag exakt samma känsla för honom som då. Mitt hjärta slog lite extra som om jag vore kär. Stundens övning var att bjuda in våra guider i våran aura. Att vi skulle få känna henne/honom fysiskt. Av en mycket behaglig vägledning från vår mentor började vi med att be våra guider att ta ett steg närmare oss, för att sedan ta klivet in i våra auror. Därefter följde guiderna hennes instruktioner genom att ställa sig på vänster sida om oss. Jag kände en smygande kyla längs min vänstra sida. Sedan kände jag en värme i själva kylan så att det blev både kallt och varmt på en och samma gång. Efter en liten stund kunde jag känna honom stå bakom mig för att sedan få känslan av att han hade förflyttat sig till min högra sida. Känslan var densamma som jag hade fått på min vänstra sida. Sedan förflyttade han sig så att han stod framför mig. Jag kände hur kallt det blev när han lade sina händer på mina knän. Det stack till i min mage av förundran, och kärleken inom mig var enorm. Det var så spännande. Jag kände mig fnittrig och lite generad. Jag såg en stor guldstjärna på hans ena vita byxben. Denna gången bar han andra kläder på sig. Det liknade en vit kampsportsdräkt, fast med utan skärp. Den såg skön ut. Efter en liten stund ställde han sig återigen vid min vänstra sida med sin hand på min axel. Hans vita skinande tänder blänkte fint när han plötsligt ”tuggade tuggummi” sådär livs levande bredvid mig. Jag kunde se honom med mitt tredje öga. Jag log för mig själv och tänkte att vilken cooling jag har till guide. Och så snygg han är! Då och då log han mot mig när han märkte hur jag diskret sneglade på honom. Vilket härligt leende jag fick av honom. Hans mörkbruna ögon glänste som diamanter. Han såg både ung och manlig ut. Strax innan övningens slut skulle vi be om ett personligt kännetecken som vi skulle ha till varandra i framtiden. Han visade mig ett öra. Alltså skulle jag försöka vara uppmärksam med att lära mig att lyssna. Att lyssna på honom! Oj, hur skulle det gå till tänkte jag för mig själv. Tänk om det inte funkade?! Hur skulle jag bära mig åt att lära mig det? Tankarna for omkring i mitt huvud. Nåväl, den tiden skulle väl komma tänkte jag samtidigt som det var dags att säga hej då till varandra igen. Vi bad dom ta ett steg ut från våra auror. Det var mäktigt, för jag kände hur min aura vibrerade på ett konstigt sätt när han klev ut ur mig. Jag ville inte att han skulle gå… Men strax innan kvällens slut när vi skulle stänga ner våra chakrapunkter fick jag en liten glimt av honom igen. Han slängde en blick mot mig för att se så att allt gick rätt till. Det kändes överbeskyddande och häftigt. Han hade alltså koll på mig fast han nästan stod med ryggen mot mig. Han kunde nog göra två saker samtidigt såg det ut som, för det såg ut som att han stod och pratade med några där uppe. Nyfiken som jag alltid är undrade jag vad de pratade om. Jag ville också vara med och lyssna…

Text av: Theresa Kristensson 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s