Att få känna min guide


Känslan inom mig är så överväldigad nu när jag äntligen har fått kontakt med min guide. Jag vet och förstår nu att vi alla har en livsguide. Jag fick träffa han igen för andra gången när vår mentor presenterade kvällens övningar där bl.a. en övning handlade om hur vi skulle lära känna vår guide.

Mentorn hann inte ens avsluta sin mening då jag plötsligt såg honom igen. Han befann sig i en annan dimension sittande på huk och tittade ner på mig. Jag hörde ordet ”redo” i mitt huvud. Han reste sig och gjorde sig redo för att ta sig an sin uppgift att göra sig synlig igen. Som jag har skrivit en gång tidigare kände jag exakt samma känsla för honom som då. Mitt hjärta slog extra som om jag vore kär.

Stundens övning var att bjuda in sin guide i ens egen aura, att vi skulle få känna henne/honom fysiskt. Med en behaglig vägledning från vår mentor började vi med att be våra guider att ta ett steg närmare oss för att sedan ta klivet in i våra auror. Därefter följde guiderna hennes instruktioner genom att ställa sig på vänster sida om sin levande person.

Jag kände av en smygande kyla längs min vänstra sida som snart blev till en varmare känsla i själva kylan, så att det blev både kallt och varmt på en och samma gång. Efter en liten stund kunde jag känna honom stå bakom mig för att sedan få känslan av att han hade förflyttat sig till min högra sida. Känslan var densamma som jag hade fått på min vänstra sida.

Sedan förflyttade han sig så att han stod mitt framför mig och kände hur kallt det blev när han lade sina händer på mina knän. Det stack till i min mage av förundran och kärleken inom mig var enorm. Det var så spännande. Jag kände mig fnittrig, nästan lite generad. Jag såg en stor guldstjärna på hans ena vita byxben. Denna gången hade han andra kläder på sig. Det liknade en vit kampsportsdräkt, men med utan skärp. Den såg skön ut.

Efter en stund ställde han sig återigen vid min vänstra sida, den här gången med sin hand på min axel. Hans vita skinande tänder blänkte fint när han plötsligt ”tuggade tuggummi” sådär ”livs levande” bredvid mig som jag såg med mitt inre öga och log för mig själv och tänkte att vilken tuffing jag har till guide. Och så snygg! Vilket leende jag fick av honom när han hörde mina tankar. Hans mörkbruna ögon glänste som diamanter. Han såg både ung och manlig ut.

Strax innan övningens slut skulle vi be om ett personligt kännetecken som vi skulle ha till varandra i framtiden. Då visade han visade mig ett öra, alltså skulle jag försöka vara uppmärksam med att lära mig att lyssna. Att lyssna på honom! Eller är det så att varje gång han ska komma i kontakt med mig sänder han över en telepatiskt bild på ett öra som jag då ska förstå att han är hos mig?

Det skulle återstå att se…

Och till sist var det dags att be guiderna att ta ett steg ut ur våra auror. Jag ville inte att han skulle gå, men det var mig en mäktig känsla att känna när han klev ur den. Auran vibrerade.  Men strax innan kvällens slut när vi skulle stänga ner våra chakrapunkter fick jag en liten glimt av honom igen. Han höll tydligen ett öga på mig. Han hade alltså koll på mig fast han nästan stod med ryggen mot mig i den andra dimensionen som han nu befann sig igen. Han kunde nog göra två saker samtidigt såg det ut som, för det såg ut som att han stod och pratade med några där uppe samtidigt som han hade koll på oss i vår mediala cirkel.

Text av: Theresa Kristensson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s