Idag går mina tankar går till min kusin Annika och hennes barn som har fått säga hej då till sin älskade hund Nicki.
Annika och jag har gråtit tillsammans i telefonen sent igår kväll. Jag ville på något sätt stötta henne i det här och erbjöd mig att försöka förflytta över mitt medvetande samma tid som hon och hennes far skulle infinna sig på djursjukhuset. Så morgonen därpå när klockan var 11:30, samma tid som de skulle vara hos veterinären tog jag fram papper och penna och slog jag mig ner vid köksbordet.
Med tre djupa andetag slöt jag mina ögon och frågade om någon från andevärlden kunde visa mig hur det går till när Nicki går över till andra sidan. Det dröjde knappt några sekunder då jag såg en klocka i mitt inre. En symbol som visade att älskade Nicki somnade in strax innan klockan slagit elva.
Jag såg att Nickis själ sakta lämnade sin kropp och gick fram till den vänliga djurskötaren som var en ande från andra sidan, likt Tarzan. Jag såg hela tiden hur lugn djurskötaren var och verkligen kunde sin sak för Nicki var så lugn. Hon var så duktig och verkade förstå vad som hände där inga oroliga känslor fanns, så med deras osynliga kroppar trängde de sig igenom den tätbebyggda väggen och gick lugnt och fint ut på den åker som fanns intill byggnaden för att vänta på att himlens port skulle öppnas.
Nicki stod så fint bredvid sin beskyddare. Plötsligt sänktes ett kraftigt ljussken över dom, och på en sekund befann de sig på den vackraste och grönaste ängen man kan föreställa sig. Det friska gröna gräset var lagom högt till fotens ankel och jag kunde förnimma den svaga vind som fläktades sådär magiskt skönt som en fin sommarkväll. Framför dom, en liten bit längre bort, låg ett stall där Nicki tryggt skulle få sova i ca två dagar för att sedan sakta och säkert få vakna upp på nytt.
Allt var tryggt omkring henne. Det kändes behagligt! Nickis djurskötare/beskyddare kommer att vara hos henne och finnas tillhands när helst hon behöver honom. Han tar hand om henne och ger henne kärlek och trygghet och kommer inte lämna hennes sida förens hon själv känner sig redo att springa omkring där hon nu är.
De som har hand om djurriket tar på stort allvar hand om djuren och dess rike. Jag ser en ängel. Det känns som att det är ärkeängeln Mikael som kommer för att se så att allt är som det ska. Och budskapet som jag får till mig är till dig Annika, och det är:
– Du kan vara lugn nu Annika!
Ärkeängeln Mikael går in i stallet och sätter sig på en trälåda för att samtala med de som har hand om djurriket. De pratar med låga röster för att inte väcka de sovande djuren som nyss anlänt. Deras sömn är förvandlad till en vilans dvala för själens återhämtning. Jag ser en gul randig katt som anlänt dagen innan Nicki, som vilar sött på mjukbäddad halm inne i stallets lugna vrå. Katten verkar ha haft besvär med magen och bröst partiet och vilar nu bort smärtan i lugn och ro för att sedan få upptäcka djurrikets lyx i Andevärldens magiska värld. Jag hör att det även är mycket glädje skratt och lek med mycket kärlek!
Jag känner mig mycket glad och tacksam över att ha fått se en glimt på hur det går till när ens husdjur går över… Det är också en tröst för mig tills den dag det är dags för min älskade hund Figo att få gå över till Andevärldens Rike…
Text av: Theresa Kristensson
Theresa Kristensson 
Tack för den här berättelsen. Den har gett mig lite tröst då jag nyligen varit tvungen att låta min kärlek och livskamrat somna in.jag har /är mycket orolig över hur han har det nu, om han är ensam eller rädd. Känner också skuld för beslutet och undrar om han känner sig sviken.
Hoppas och försöker tro på det du upplevt och att han är väl omhändertagen
Mvh
Elsymarie
Jag beklagar från djupet av mitt hjärta! Tro mig, jag vet hur det känns. Jag skriver om mina egna upplevelser och delar med mig så mycket jag kan för att jag vet att vi inte är ensamma. Jag har fått ta del om så mycket och kan jag på något sätt nå ut, så får det mig att må bra.
Jag var oxå rädd och ledsen när jag tog steget att låta min älskade hund Figo somna in… Jag undrade om jag gjorde rätt?
Jo, jag gjorde rätt eftersom jag gjorde det för hans skull!
Djuren i andevärlden är aldrig ensamma! 😊
Det har jag fått se, men jag förstår din oro o känsla 💞👼
Mvh, Theresa
Tack! Vi var väldigt nära och tillsammans dygnet runt. Han var väldigt speciell och folk sa ofta att det här är ingen vanlig hund. Sorg och saknad outhärdlig
Åh, det låter ju som mig och Figo 😊 För det var bara han och jag. Jag känner verkligen med dig i denna sorg som du bär på nu. Du kommer att fixa detta! Låt det ta den tid det tar, för det gjorde jag. Man kan aldrig påskynda med att sörja. Det är viktigt att sörja och att vara medveten om sina känslor. Det var många gånger som jag inte orkade, men jag fick en inre kraft när min guide och Figo kom fram och visade sig för mig efter hans bortgång. Det fick mig att hoppas och tro att vi en dag kommer att ses igen på ett annat plan!
Jag har tyvärr inte fått se honom trots att jag bönat och bett. Bara när jag mediterade strax efteråt och då som död med blängande ögon , precis som om han sa: vad har du gjort, gav du upp. Ingen höjdare direkt. Drömde en gång också om att han stod tillsammans med en större hund och tittade på när jag och några till åt.. Tänkte inte på det förrän ett tag efteråt. Det var på avstånd och osäker på om det var han.
Får nog sörja honom för evigt men glad att oro och ångest mattats något
Tro mig, de ser oss mer än vad vi ser dom. Du säger att han tittade på avstånd… Så är det! Så ser jag Figo och min guide när de håller koll på mig från ovan 😊
Åh vad roligt . Jag prata r ju med honom hela tiden så då kanske han hör mig. Det känns fint och bra att tänka på
När du kallar på någon i andevärlden så blir det som en vibration som vibrerar från dig till just den anden som du kallar på, och din röst blir som ett eko till just den som du tillkallar… En ande visade mig det en gång när jag hade en privat sittning här hemma…. 😊
Tyvärr lite tomt med förtroende i andeperspektiv. Ropar på min hund men han vill visst inte. Visst har jag fått hjälp ibland ”från ovan” även om jag inte fattat det förrän efteråt men någon guide har jag inte namnet på
Sen är ju frågan hur vi ser tecken på en andlig närvaro… Ibland är man blockerad och missar några glimtar från en kär släkting eller vän, eller sitt husdjur… Det bästa är en spontan upplevelse att uppleva kan jag personligen tycka…
Jag är rätt mottaglig men tyvärr lite otålig och stressad. Jobbar på med att meditera och det går bättre och bättre. En del sysselsättningar också som hjälper mig att gå ner i varv.
Har haft en hel del sanndrömmar och budskap i drömmen men inte alltid jag förstår men funderar på dom då och då.
Hoppas på att dagliga och vardagliga kontakterna ska bli bättre. Det är ju stor trygghet att veta att man inte är ensam
Är man lite otålig och stressad och nästan ”letar” efter tecken och budskap kan det blockera en… Det gjorde det för mig i början när jag valde att ta tag i min andliga sida… I meditation är den bästa stunden att bara vara och vara tillgänglig att kunna ta emot eller uppleva andlig närvaro… Så kan det vara för mig… Det är så olika.. 😊