Daniels Ängel

20131021-123112.jpg
Dessa rader jag skriver om idag handlar om en kille som heter Daniel som tyvärr fick lämna jordelivet allt för tidigt. Han var bara nitton år gammal. Hans kära mamma och syster var hos mig för ett tag sedan och ville försöka komma i kontakt med honom. Jag såg en kille lite längre bort bortom ”dimman” där han försökte komma fram. Jag tror att han har försökt många gånger att nå fram, men att han inte har kunnat. För att göra ytterligare ett försök fick jag hjälp på traven genom att hålla i ett vackert fotografi på honom, och då gick det så mycket lättare. Jag slöt mina ögon och höll fotografiet i handen. Jag skämdes lite men kunde inte låta bli att säga hur snygg den här killen var och är. Daniel började så smått berätta om sin dåvarande tjej som han varit tillsammans med när han så hastigt gick över. Han berättade att hon var hans kärlek och att framtiden var så gott som planerad för dessa två ungdomar. Efter hans bortgång har han iakttagit sin tjej som har gått vidare och blivit mamma. Han suckade och sa: Det kunde ha varit jag som varit pappan om jag hade levt idag.
Orden berörde mig djupt och jag kunde känna hans känslor som han gav mig.
” Men nu är det som det är och jag har ju er. Jag älskar er”, sa han och suckade. Han var lite ledsen och tyckte att allt hade gått så fort.
Hans syster frågade honom om det var han som gjorde så att kylskåpsdörren hade lossnat i hennes hand en gång då hon skulle öppna den. Han log till svars, och vi alla började skratta.
Jag såg en vacker ängel som kom och sträckte fram handen mot honom. Hon var så vacker och inte heller så gammal. Hon såg ut att vara i Daniels ålder. Hon var så fin och hennes vita, nästan genomskinliga klänning döljde hennes kropp, och hennes ljusa långa hår vilade vackert längs hennes änglakropp. Hennes blick överförde tro, hopp och kärlek, och jag kunde se hur mycket hon älskade honom. Hennes uppgift från Gud var att trösta och älska honom och vara tillsammans med honom när helst han behövde henne. Hans avslutande ord för denna gång var: Jag har inte tid mer. Jag måste gå nu, men vi ses igen, sa han och tog ängelns hand och tillsammans gick de hand i hand in i Evighetens land…

Text av: Theresa Kristensson

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s