Jag minns ett tillfälle då jag fick besök av en riktig snygg ande. Det var när jag bodde i Ängelholm, en sen kväll och det var mörkt och kallt ute. Just den kvällen kände jag mig lite extra orolig och hade den där klumpen i magen när man vet att något ska hända. Jag vågade inte gå och lägga och tvingade mig själv att vara vaken.

Det kändes lurigt och jag kunde riktigt känna hur det kröp längs ryggraden av andlig närvaro där jag återigen kände mig fången i mitt eget hem. Fri blir jag alltid när jag låtit något av det övernaturliga fått ske. Jag är bara tvungen att låta det hända för annars blir jag inte fri från det. Klockan var mycket och jag tvingade mig själv till slut att gå till sängs, men bara jag inte somnade! Jag kände mig starkt iakttagen och jag visste precis var den ”osynliga” anden stod någonstans. Den höll till längre bort i hörnet, intill soffan.

När jag väl lagt mig började jag känna mig konstig och stel och kunde konstigt nog inte röra mig. Ett högt surrade ljud ekade i mitt huvud. Plötsligt såg jag en ung man komma gåendes mot mig från soffhörnet. Han hade ljust halvlångt hår med ett coolt pannband. Han var snyggt klädd med en ledig stil, en vit luvtröja och slitna jeans. En kille precis i min smak. Att jag ens hann tänka att han var snygg förstår jag inte nu i efterhand.

Samtidigt som han sakta gick mot mig flög gardinstången iväg med världens fart.

Jag följde honom med blicken i mitt orörliga tillstånd samtidigt som mitt klara medvetandetillstånd inom mig sa att jag var tvungen att göra något. Men hur? Jag kunde ju inte röra mig och ju närmare han kom desto mer rädd blev jag. Vad ville han mig tro? Och vad för slags typ var han? Ond eller god?

Hur jag fick min kraft, det vet jag inte, men på något sätt lyckades jag slänga mig ner på golvet och just då upphörde allt. Han var borta! Det negativa var borta och allt var som vanligt igen. Gardinstången måste ha påverkats av hans starka kraft då han trädde fram i en mänsklig gestalt. Men jag undrar så i efterhand vad som hade hänt om jag hade legat kvar och låtit han komma fram… Hade han sett likadan ut på nära håll eller hade hans utseende förändrats till något otäckt, så som i skräckfilmens värld? Det får jag aldrig veta, men snygg var han i alla fall, så det finns även snygga andar i andevärlden…

Text av: Theresa Kristensson