Mario <3

20130424-152958.jpg

Idag vilar mina tankar på en väldigt nära och kär vän som tyvärr inte längre är med oss.  En mycket rolig, känslig och tuff kille på samma gång. Tyvärr var han fast i skiten, och jag såg många gånger hur han led, och valde därför att bedöva sin smärta med droger.

 Jag minns vissa morgnar då jag hade flyttat hemifrån till min första egna lägenhet, hur han brukade plinga på dörren för att ha någon att prata med innan han vandrade hemåt. Han var sååå nyfiken på andevärlden och ville alltid lyssna på mina historier om mina upplevelser av det övernaturliga. 

Men när jag skulle skulle börja berätta blev han alltid så himla rädd och bad mig att inte fortsätta meningens slut. Det får mig att le när jag tänker tillbaks på den tiden. 

Och jag minns att vi alltid hade samma torra humor som bara han och jag garvade åt medans de andra bara tittade på oss och skakade på huvudet. 

När man inte fick skratta så skrattade vi, och det gjorde till att vi blev så fjantiga tillsammans. 

Jag minns honom med kärlek! Jag kan undra än idag vad det hade blivit av honom om han hade levt…

Efter det att han har gått över till andevärlden har jag träffat honom två gånger. En gång var i en dröm, och en annan gång i en meditation. Gissa om jag blev glad 😄 

Min dröm handlade om att jag studerade och jag hade tunga skolböcker i min famn, där jag gick på en asfalterad uppfart då jag plötsligt tappade greppet om böckerna. Jag böjde mig ner och satte mig på huk, då jag plötsligt såg Mario också sitta framför mig på huk. 

Allting stannade upp och jag fick den kram jag aldrig fått för att säga farväl. Vi tittade på varandra och började asgarva så som vi alltid gjorde, och sedan vände han sig om och vinkade till mig som att han sa, ”Vi ses snart igen”…

Och det gjorde vi. Några månader senare träffades vi igen i en meditation. Under meditationens gång satt jag på en jätte fin kulle med mycket grönska omkring mig. Han kom och slog sig ned bredvid mig och våra blickar möttes åter igen. Vi behövde inte säga något till varandra, för vi visste båda två att våra tankar sa mer än tusen ord. 

Vi log mot varandra och utbytte telepatiska tankar, och med det visste vi att vi återigen skulle ses…

Nu min kära vän, behöver du inte vara rädd för andevärlden, för jag vet att du vet, att det är där som du är ”hemma”… 

Vi ses snart igen, min vän 💞
Kraaaaaaaaam på dig!!!

Text av: Theresa Kristensson

Annonser

5 thoughts on “Mario <3

  1. Kan det vara min bror du skriver om tro…

  2. tette1975 skriver:

    Ja, det är det… hoppas att det inte gör något?
    Han var en mycket bra och rolig vän som jag tänker tillbaka ofta på…. 💜

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s